baraba

Det gick en sekund och i nästa fanns han inte mer. Jag hade precis satt mig på tåget då jag fick ett meddelande av en gemensam kompis där det stod det. Att jag var en av få som hade fått veta än, att jag inte fick säga till någon. Ville resa mig upp men visste att benen inte skulle bära mig. 

Ville skrika men hade ingen röst kvar - ville skrika men satt på ett tåg och då får man inte göra sådant - ville skrika för att livet är så förbannat orättvist - ville skrika för det är fan inte rätt att världens finaste kille på nyfyllda tjugo ska få leva och må bra bara för att dö i nästa jävla ögonblick.

Han föll bara ner och ut ur våra liv.

I Spanien dog han. Hans kista skickas till Sverige snart. Jag undrar hur den kommer vara packad.

 

och han kommer aldrig tillbaka.