baraba

Här sitter jag och glömmer bort att plugga (fast inte egentligen),

lyssnar och peppar inför Hultsfred,

längtar efter festivaler i allmänhet (i sommar har jag tre alternativ att spendera mina pengar på: alt. A)Peace & Love, alt B)Emmaboda, alt. C)Mat),

precis skickat in lite information om mig själv till ett bolag som ska hjälpa mig att hitta stipendier så att jag kan plugga spanska och komma härifrån i höst

och hoppas på att få ett jobb i sommar (lutar åt nej).

Och åh, om Laleh kanske jag borde skriva! Hon var fantastisk såklart. Så virrig och gullig och framför allt så fabulöst duktig, men jag hatar mig själv för jag låter som en jävla bitter hipster när jag säger att det känns som hon har blivit lite för kommersiell. Ni vet, spelar egentligen bara sådant publiken vill höra och inte för sig själv - mest från nya skivan och de gamla klassikerna. Jag skyller på tv4 och fucking Så mycket bättre. Klart att hon förtjänar nya fans, klart alla förtjänar att upptäcka hennes fantastiska musik, men jag vet inte... känns lite jobbigt ändå.

"Skriver" en engelsk argumenterande uppsats mot monarki. Det går åt helvete. Vet ju att det är odemokratiskt och hela grejen, orkar bara inte riktigt få ner det på papper.
Orkar inte riktigt få ner någonting på papper för den delen (eller ah alltså datorn också).

Orkar inte riktigt livet när jag tänker efter.

Trånar efter pengar och förbannar det faktum att det är Sverige 2012 och att man fortfarande kan få stipendium bara för att man är adlig.