May. 30, 2014
jag är ledsen
Jag är ledsen.
Jag är trött, besviken, RÄDD och frustrerad -
men mest av allt så är jag ledsen.
Ledsen över att jag inte har någon ork kvar till att kämpa. Med skolan, javisst. Svårt att kämpa när man inte vill bli det. Framtida jobb, såklart, när man inte vet vad man vill bli. Eventuella talanger, absolut, för jag vet inte vilka jag har.
Men allra mest så är jag trött på att kämpa för rättvisa. På riktigt. Jag har ingen ork kvar. Inget tålamod till att förklara, ingen stark röst, inget jävla hopp om att vi någon gång kommer uppnå det. Jag suckar och jag är konstant nära att gråta för jag ORKAR fan inte. När ska det äntligen hända något? När ska alla komma till insikt att feminism är så jävla viktigt och alla människors lika värde något självklart?
När lönar sig den här eviga kampen egentligen?
Jag är så jävla ledsen kompisar
men jag orkar faktiskt inte.
Jag vill ta bort min facebook för att slippa se, jag vill skapa ett eget litet land fritt från människor jag måste förklara saker för, jag vill förresten stänga av hela internet, jag vill inte se reklamskyltar, jag vill inte valvaka för att sakta se hur länder faller ihop, jag vill inte läsa nyheterna, vill inte vill inte vill inte. Jag har ingen ork till att bli upprörd längre. Jag har ingen ork kvar för att möta sanningen.
Tänkte egentligen börja skriva ett dokument med ett peppinlägg, säga hallå we can do it, lägga ut den här bilden:
och bah "tillsammans är vi starka". Sen såg jag att en av mina nära vänner hade gillat M! på facebook och allt sprack.
Jag börjar på riktigt tro att seger i rättvisefrågor inte handlar om plötslig förståelse, utan bara om vilken sida som tröttas ut först.
Och just därför är jag ledsen.
För om jag känner att jag börjar tröttas ut, så kanske inte jag är den enda.
obsobsobs jag kommer fortsätta kämpa. fortsätta in i döden hehe. men det är så sjukt toksvårt ibland. så svårt att man inte kan sova hela nätterna, att man är nära att gråta, att man tvivlar på allt. all eloge till de som vaknar varje dag och kan, och vågar, och har tålamod och ork, att fortsätta kämpa för en rättvis värld. Jag är nämligen helt utmattad och har knappt ens börjat.
obs
Det här är mitt viktigaste inlägg sedan jättelänge - det är också det inlägg jag allra helst vill att ni läser och vill snacka med er om. Det skulle betyda så mycket för mig om så blev fallet.
Jag vill skriva så mycket om vad som händer i Europa just nu.
Vill skriva om hur vi inte verkar ha lärt oss av historien. Om hur dumma människor kan vara. Om hur viktigt det är att rösta, och att en blank röst inte är god nog längre.
Jag vill skriva att vi måste börja engagera oss utan att peka finger eller skälla ut. Men inte ens 50% i Eksjö röstade och det är så jävla sorgligt, och när det kommer till kritan är snälla människors tystnad lika farlig som människor med skeva åsikters tal.
Jag vill skriva att vi aldrig får glömma varför EU grundades. Jag vill skriva så alla förstår att bara för något aldrig BORDE hända igen betyder inte det att det inte KOMMER hända igen.
Jag vill skriva att i Europa blåser bruna vindar och något stort och hemskt är på väg. Vi kan inte längre vara tysta för tiden är nu.
Vi vill inte att framtidens barn ska se besviket på oss och fråga vad fan vi inte gjorde någonting för.
Vet att Libertines-konserter, missande av skypesamtaler, vänner som glider ifrån, nya kläder, krossade hjärtan och vem som vinner något tv-program kan kännas som världens viktigaste grejer just nu men det fucking ÄR det inte.
Det funkar inte att kolla bort längre. Vi kan inte kolla bort från rasism, sexism, homofobi, all typ av diskriminering, nazism etc längre, det funkar inte. Att glädjas åt det lilla är tokbra och att gråta över småsaker som känns störst i världen är så himla okej men att göra det utan att bry sig om allt det stora läskiga som också händer blir fel det också. Jättefel.
Vill du inte gå på demonstrationer så är det okej. Det är okej att inte dela länkar på facebook. Det är okej att inte starta en debatt jämt och ständigt. Det är okej att inte ägna ett enda blogginlägg åt sådant här. Det är okej att föredra blåa partier framför röda, gröna och rosa. Det är okej att inte kunna ställa sig någonstans på den politiska skalan.
Det är till och med okej att sucka när ni läser det här och alla andra liknande inlägg.
Det är inte okej att inte göra någonting mot vad som nu händer.
"There are no innocent bystanders"
rtnhi-ks
Jag gör ingenting nu för tiden. Ingenting vettigt i alla fall.
Jag har massa att göra i skolan men pluggar inte (kommer inte få csn i höst) pga trött på't. Får underkänt på tentan och skriver ingenting av resten. Jag kollar på filmer och youtubeklipp och glömmer att laga mat. Jag försöker låta bli att tänka för mycket på olyckligheter som inte borde vara det, jag försöker låta bli att vara så här jävla jobbig så att jag inte blir trött på mig själv.
Jag panikar för att en snubbe inte gillar mig och sen panikar jag för att jag panikar för det är fan inte jag att bli sån; det passar inte in på resten av min personlighet; jag är inte sån här och går igenom en slags personlig kris.
Jag klarar inte det här längre. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli glad igen.
inget känns rätt längre
J
"Jag är inte ens irriterad på honom längre, jag är irriterad på dig. Släpp honom nu för fan."
Sa min kompis och läste mina tankar
mina känslor bah lol nej och ställer sig än en gång mil från mitt förnuft
heh.
plantera dina läppar på mina
om så bara för en stund, om så bara för ikväll
vi kan smaka varandras öl och vi kan bli fyllekära igen
och kanske, om så bara för ikväll, så kan du svara på alla mina sms
och inte bara jag på alla dina
och mina vänner säger skit i honom och
att jag är för bra för en sån som du
men jag tänker att bara en kväll till
eller två eller hundra
så kan vi dricka öl tillsammans
och du kan plantera dina läppar på mina
bara en gång till
eller två
eller hundra
ett två tre fyra
jag orkar inte ens vara ute och festa just nu.
orkar inte för jag orkar ingenting. orkar inte för att han jag vill kela med inte är inom kelavstånd. orkar inte för ska jag festa ska det fan bli bland mycket folk och det är förvånandsvärt tomt ikväll. orkar inte för jag orkar inte skolan. Alls. Har ingen koll på vad som händer och i höst börjar jag plugga något annat och det ska faktiskt bli så jävla roligt (hoppas jag). orkar inte att leta sommarjobb (för nej, blev massa krångel med det i eksjö så nu har jag det tydligen inte längre).
jag orkar inte ens supa bort mina sorger.
förutom imorgon. imorgon blir det andra bullar, ja helvete.
jag är - helt på allvar nu - ett vrak. jag gör ingenting om dagarna, fastän jag har tusen saker på att-göra-listan.
jag vill skriva så mycket nu. vill skriva tusen saker, utförligt och köret.
men nöjer mig för tillfället med att borsta tänderna och säga godnatt. eller så tar jag en cigg och säger godnatt. har inte bestämt mig än.
har ta mig fan bara druckit två öl och ändå.
godnatt mina små. ta hand om er, någon gång skriver jag mer.
studentproblem
uppdatering
liten uppdatering kanske vore på sin plats.
- var ju i london. sammanfattning: <34590184
- har blivit nominerad till pubtjänsteman på blekingska. alltså ??????? så typiskt mina vänner när de är fulla att göra så. jag vill ju inte jobba på puben what the actual fuck. ska försöka ändra så jag får jobba på radion eller klubben istället.
- borde plugga men har verkligen noll motivation. nej fan inte ens borde utan MÅSTE
- ska med 99% säkerhet börja plugga något annat i höst.
- valborg var så himla roligt alltså verkligen. så sjukt mycket folk att man föll död ner på marken typ + varmt + alkohol + dans + vänner
livet e gött men ett helvete på samma gång. har svårt att bestämma mig för vad som överväger.
