efter att ha läst mina texter lite grann (gillar hur mina prestationer varierar galet, herregud) har jag insett att jag har en stark tendens att mest skriva om hångel, sena kvällar, förälskelser som egentligen snarare är små besattheter, öl och cigaretter.
Som att jag tycker det är det viktigaste i världen -
det tycker jag inte.
Herregud, jag går ju mänskliga rättigheter. Jag bryr mig om annat, jättemycket bryr jag mig om annat, jättemycket bryr jag mig jättemycket mer om annat.
Och jag har tusen påbörjade dokument om feminism, att vara vegetarian, utfrusenhet, fattigdom, orättvisor, miljön, sjukdomar, ovisshet, naivitet, utseendepress, politik, sex, och orättvisor. Jag har slutat döpa dem till eventuella rubriker för jag stänger ner dem i frustation av att jag inte kan formulera mig korrekt, på pricken och tillräckligt karasmatiskt bara för att det är så jävla viktigt. Jag vill inte att det ska bli halvdant. Jag vill få samma komplimanger för dem som jag har fått av vissa andra av mina texter.
Så DE KOMMER. Jag lovar. Ni kommer sitta där och vara helt mållösa för jag ska få fram perfekta texter om saker som är lika viktiga som olycklig tonårskärlek känns när man är femton. Kanske får ni någon halvdan innan dess.
Jag måste bara slipa lite på dem först.
PS Förresten, en vän frågade mig om ett specifikt inlägg och jag kanske borde säga att alla mina texter som inte är det-här-händer-just-nu finns under "lite texter"-kategorin
Jag var fjorton år och vi pratade på msn varje dag. Minns inte om vad, bara att jag – som ändå var rätt så bitter och tonårig som fjortonåring – blev så glad av att skriva med honom. Minns att han ibland hade sin status på Inte vid datorn och skrev ”jag är visst här, orkar bara inte prata med någon annan.”
Jag minns när han började skriva om en tjej han gillade och hur det gjorde ännu ondare när han visade en bild på henne, berättade om henne, för hon var så olik mig som man kunde bli ungefär. Jag minns hur jag drömde om honom, minns hur hans namn konstant dunkade i mitt huvud, minns att han sa hur många han hatade men bjöd med mig på hemliga fester jag aldrig gick på.
Nu dunkar inte hans namn i huvudet längre, jag drömmer inte om honom, och det gör inte ont när han hånglar med någon annan.
För man kan vara fjorton år och gråta på sitt rum och tänka att det här går inte, det här är ens första och sista förälskelse, den här pojken kommer man aldrig komma över.
Men så vaknar man en morgon och man är lite äldre och fjärilarna har dött. Man ser på honom och tänker bara ”Jaha. Så vad såg jag hos honom egentligen?”
För man är inte längre fjorton år, man gråter inte längre på sitt rum över honom, och man har precis fått sin första kyss av en kille med smilgropar och udda dialekt (och om några år kommer den killen bete sig jätteförvirrande – men det vet man inte än).
Det är som att allt som långsamt dödar mig får mig att känna mig levande
Jag romantiserar dåligt levende. Igen och igen och igen romantiserar jag främmande män som balkongssällskap, rökande på cigarretter, andas in ut in ut det här förfärliga som förstör ens kropp. Dela på alkohol och tävla vem som kan dricka snabbast och prata hela natten för man har någonting att skylla på. Aldrig somna. Glömma att äta för att sedan vräka i sig falafel med sås som droppar ner på kappan.
”Sitta inne och mysa” känns förlegat; vi kan mer. Vi kan klunka det sista vinet, vi kan sjunga till låtar som hyllar ungdomen och ohälsan mer än något annat.
Det kan vara natt och vi kan dansa på busshållplatsen med en cigarrett i vår hand och med en ölflaska i den andra. Kroppen skriker kanske nej men vi fortsätter att explodera i någon slags ungdomseufori och själen skriker ja och skakar hand med saker vi kommer ångra.
I natt är vi oslagbara:
för vi har en cigarrett i ena handen, och en ölflaska i andra;
och alla dessa destruktiva nöjen som långsamt dödar oss gör att vi känner oss mer levande än någonsin annars.
jag har börjat en nyttighetsvecka. Det var meningen att det bara skulle vara en vit vecka, men jag har bestämt mig för att ta det hela några steg längre. Jag har till och med köpt järntabletter för att min kropp ska må lite bättre, och fortsätta slippa äta döda djur.
Så:
- ingen alkohol
- inga cigaretter
- ingen snus
- inga sötsaker <//////3 (detta gäller dock inte för helgen iom ska till småland och kommer leva enligt småländska standards dvs fika ca jämt)
Jag är alltså på dag ett OCH DET ÄR SÅ FUCKING HEMSKT?!?! Alltså jag bara tänker på hur hemsk veckan kommer bli, utan sötsaker framför allt. Usch. Vågar nästan inte skriva detta i rädsla för den förnedran som kommer uppstå om (när) jag misslyckas.
Och så pms på det. Dör.
Så 2:
Hur klarade jag mig utan dessa livsförstörare? Vill ju inte vara beroende av något så det är därför jag gör det här men herregud inga sötsaker jag dör.
För jag satt på en balkong och grät bara grät för vad som kanske var en skitsak egentligen men de satt bredvid mig och då var det ok ändå.
I övrigt vart det en världstrevlig fest, verkligen!
The desires of the heart are as crooked as corkscrews,
not to be born is the best for man:
The second-best is a formal order,
the dance's pattern; dance while you can
Först av allt: Vi är bäst! var så himla bra. Såklart. Fucking Åmål är bättre. Såklart - fast på ett annat sätt. Sjukt charmig, och hur Lukas Moodysson förstår/minns hur det känns att vara ung tonåring och tyckte att allt är oviktigt fast viktigast i världen egentligen.
Andra av allt: LUKAS MOODYSSON HAR VARIT INNE PÅ MIN TUMBLR. HAN HAR GILLAT EN BILD. LUKAS FUCKING MOODYSSON. DÖR.
Du har gjort det, sa hon, min bästa vän. Du har erkänt att du kanske gillar någon.
Kanske kommer börja, rättade jag, och hon himlade med ögonen för hon visste vad jag egentligen menade. Att jag inte orkade hålla uppe den där muren kring hjärtat längre. Att, att inte våga bli kär tar så mycket på kroppen, på hjärnan, på hjärtat. Man tror att det är en bra försvarsmekanism, man tror att det hjälper, man tror att man aldrig kommer bli ledsen av kärlek igen bara man övertygar sig om att man inte känner det.
När jag var sexton sa jag att jag aldrig skulle bli besviken om vänner lämnade mig igen. Vänner är aldrig vänner, sa jag. Vänner är ”vänner”. Jag får inte inte bli besviken, för de växer ifrån mig och de tröttnar och de hatar. Vänner är aldrig vänner, vänner försvinner, och jag svor på att aldrig lita på någon igen. Jag svor på att jag kunde säga hemligheter men att jag aldrig skulle bli besviken om de sedan gick ifrån mig. För det är så vänner gör, tänkte jag. Så jag byggde muren, gav mig ut i vardagen. Och jag fortsatte och fortsatte, byggde mer och mer på muren oavsett hur snälla människor var. Nu ska jag bli stark, tänkte jag, och tänkte på något vis att jag kunde vara hur söndersvag som helst men hade jag en mur runt mig skulle jag verka stark.
Men det fungerar inte så. För att aldrig vara svag gör en inte stark; lika lite som att aldrig vara rädd gör en modig. En imaginär mur gör en aldrig säker, en attityd som utesluter ger en inte självförtroende. Man måste vara naken och det måste få göra ont; för annars kan man inte säga fuck it och förlora igen och igen och igen ända tills man vinner.
För vänner att lita på får man inte förrän man vågar lita på dem, och människor att bli kär i finner man inte förrän man tillåter sig själv att bli kär.
En mur gör en aldrig stark, bara instängd, nej, en mur är inget försvar, en mur är ett fängelse.
För man kan aldrig känna sig riktigt lycklig förrän man vågar känna sig olycklig;
och man skriver aldrig historia om man aldrig vågar chansa.
saken är dwn att jag har tre humör:-himmelsglad-tom-helvetesledsenoch jag är det första i denna stund.peppar peppar, men just nu mår jag bra.hångel på er
- Det är oktoberfest på VG:s och jag kan ej gå pga hemtenta. Jag vill ju bara dricka lite öl och bli kalasfull, är det för mycket begärt?
- hemtenta. så jävla lack på dessa frågoooooooooooor
- blev inbjuden till umeå den enda helgen jag inte kan på hela året typ
+ sittning på fredag! Så pinsamt pepp.
+ snacka med Cornelia och träffa Ebba N= trevligt bryt i pluggandet
+ fan-också-jag-kan-ej-åka-till-umeå-helgen ska jag upp till småland och fira min syrra med hela familjen. det är ju trots allt himla fantastiskt det också *längtar efter att inte behöver betala för och tillaga mat* (och efter att krama min familj <3)
nä nu sa ja plugga vidare si ni. kaffi och morötter te dä, bli gåttigåttgått
Jag ska fira nyår på Nya Zeeland! Är så himla uppeppad på detta.
Har funderat jättemycket på det här. På att det är mycket pengar. Men sedan så tänkte jag att, vad ska jag annars göra för mina pengar? Jag älskar ju att resa. Jag vill ju dit någon gång - så varför inte nu, när jag ändå har en kompis där?
Jag vill resa.
Jag älskar flygplatser, jag älskar nytt, jag älskar packlistor, förväntningar och nya människor. Så vad ska jag annars spendera mina pengar på? (studielåååååååån)
Sedan så vill jag också till London snart pga saknar sönder London. Vill till Madrid. Vill hälsa på kompisar som bor lite här och var i landet. Vill till Berlin. Vill till Boston och Texas. Vill till tusen andra ställen. Men nu - nu ska jag till Nya Zeeland.
Jag är knäpp;
men att sätta fötterna på okänd mark är det bästa jag vet.
PS Fina Eksjö-bor som är hemma och ute på *~eksjö statt~* den 25e - jag åker inte förräns den 26e. Vi ska träffas och kramas, puss.
Hallå! Vad gör du? Tar en 15-minuters-paus från pluggandet. Dricker te och kollar på The Daily Show och Colbert Report.
Hur ser du ut just nu? visar ej pga skitful
Vad är det bästa med onsdagar? Jag vet inte, vad händer på onsdagar? Visst är det torsdag idag förresten? Borde jag ha gjort den här listan igår????? Och oh det bästa med onsdagar är att det är lill-lördag så man har en ursäkt att festa till det.
Nämn tre saker du längtar till. 1. Sittning med klassen nästa lördag! Är så förbannat pepp att det är pinsamt.
2. Studiebidrag och lön. <3 Pengar <3
3. Att vara klar med fucking hemtentan.
Nämn tre saker du oroar dig över. 1. Att hemtentan ska gå skit
2. Att något ska krångla sig med min inkomst
3. Att jag på något vis är sjuk. Fy fan, jag är alltid orolig över detta. Överreagerar så jättemycket när jag känner minsta lilla men vill inte gå till doktorn pga hatar doktorn.
Vad önskar du dig? Lite resor till här och var i världen. Att mina vänner som befinner sig överallt utom här skulle komma hit. Att Libertines skulle återförenas och spela i mitt sovrum.
Vad ska du göra i helgen? Plugga. Låsa in mig i mitt rum och läsa på alla läxor jag låtit bli.
Något råd till alla där ute? Gör ej listor när ni borde plugga. Plugga istället. Plugga. Också: gå till socialhögskolan i Lund och köp dadlar! Extremt billigt och extremt gott! *klappar magen och njuter av få spenderade kronor*
Jag ska stanna inne och plugga när 1) Röda korset har möte om läxhjälp för invandrare (vill vara snelis)
2) Min klass ska festa till det iom lediga imorgon.
Fan alltså, det gör ont till och med att skriva det. Men nästa vecka är det tenta-vecka och jag känner att jag minns ca noll från allt vi har läst. Så hej och hå nu ska jag studera filosofer och sådant.
Förresten, helgen. Så himla kul. Så himla bra. Livet är fantastiskt ibland.
