hej igen
En skarpsynt vän påpekade att jag aldrig skriver längre.
Saken är den att jag inte har något att skriva om. Jag, som vanligtvis är så full av känslor, känner ingenting. Jag har tusen gamla texter men nästan alla handlar om kukar och handlar de inte om det är de bara skitskrivna. Och jag är så jävla TRÖTT på att det alltid alltid ska handla om män. Jag vill inte stå för de där texterna på ett tag.
Vissa säger att feminister är feminister för att de vill suga hur mycket kuk de vill utan att bli kallade slampor. Självklart handlar det om kukar; självklart handlar det om män. Det gör det ju alltid.
Min vardag går på rutin. Jag flyttar snart, försöker packa ihop. Ska städa. På fredag är det sittning med revolutionstema - jag ska vara industriella revolutionen tror jag.
Jag känner ingenting för någonting. Jag är inte ledsen, inte arg, inte trött, inte pigg, inte besviken, inte glad. Jag hatar inte mitt utseende som jag gjorde förr. Jag får inte hjärtklappning när en vän säger att en kille jag en gång var lite intresserad av kanske kommer på hennes fest, men jag blir inte stolt över att jag inte får det. Jag längtar inte efter något, är inte säker på något men inte heller rädd. Inte motiverad men inte heller omotiverad. Jag är inte sugen på långa kvällar jag inte kommer ihåg och cigarettluktande fingrar men samtidigt är jag det visst.
Inte förvirrad men minst av allt är jag säker.
Vet inte hur man hanterar sådana här icke-känslor. För svårt.
hejda NZ
hejsan.
har sitter jag pa en soffa i Auckland och gor ingenting speciellt.
om nagra timmar aker jag hem igen. kanns sorgligt. sen aker jag hem till ett annat hemma som ar lund, som ar fina fina lund, alskade stad. gor en tenta jag kommer faila men det gor ingenting for jag har haft det sa valdigt kul har.
Konstigaste killen. Kommer sakna honom sa himla mycket.
Nar jag ar i lilla landet lagom igen ska jag skriva om resan som var, aret som var, vem jag var blev ar. Ska skriva om nyarsloften och om lite annat. Och sa ska jag skriva en juridiktenta ocksa.
PS Tokigt det kanns forresten, att jag bodde i London forra aret. Kanns som en evighet sen fast ibland som igar.
