"det här duntäcket är så jävla skönt. det känns inte som jag förtjänar det; jag är inte en tillräckligt bra människa för det"
Ok Berlin var fantastiskt. Såklart. Jag bah fortsätter vinna vänskapsroletten.
och nu ska jag kolla på På spåret aaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhh så peppad. Älskar detta himla program.
ruset
Min favoritgrej med Sverige är hur besatta vi blir av alkohol under vintertider
hejdå för en sväng
Imorgon far jag till Berlin med några av mina finaste lundabor. PEPPEN ÄR BRUTAL FASTÄN JAG MISSAR BRITPOPSKVÄLL PÅ BLEKINGSKA.
Alltså till finaste Kreutzberg med sina bohemer och sin gatukonst och hela fucking köret. Ska dricka vin och öl och käka massa falafel och skratta och ramla och förundras över hur fantastisk den där staden är. Längtar galet.
en grej
åsikter är som orgasmer - de flesta tjejer får inte lära sig att det är okej att ha sina egna, utan förväntas bara uppfylla mäns
för i slutändan står vi alla solo på samma vis
låt oss alla ta en liten titt på några av mina anteckningar och uppskatta dem lite. nämligen tentadags; om rasisms påverkan på utveckling, och patriarkatet och vad som räknas som en patriarkalisk regim! den här linjen alltså <3They say that you can get every little thing that you want; so take another picture and compare it to the things you haven't got
och vi har inga tröjor på oss, men persiennerna är neddragna så ingen kan se.
han pratar stockholmska
plan
ersätter mitt hjärta mot en ny lever så jag kan dricka mer och bry mig mindre
i biblioteket
har gått och blivit med hellugg igen! Klippte i panik hemma hos Lovisa då jag hatar att inte ha något i ansiktet och mitt hår hade blivit så pass långt att man kunde sätta upp det tillsammans med hästsvansen. Ve och fasa, att människor skulle se hela mitt ansikte.
för övrigt: här sitter jag på Lunds stadsbibliotek, skriver uppsats, och väntar på att min seminariegrupp ska dyka upp (rim not intended). Ska stanna här hela dagen, eventuellt rulla vidare till något café och jobba där istället. Sköj att studera, inte sant? Hatar dessutom grupparbeten, min lärare skrev till och med på mitt tentaomdöme att jag verkade väldigt självständig (tror dock han såg det som något bra).
för övrigt 2: vet ni någon lägenhet - helst tvåa - som man kan haffa i Lund eller Malmö? Snälla säg till, är så satans trött på att vara inneboende.
för övrigt 3: är så sjukt rädd att någon här ska se att jag är inne på blogg.se?! liksom trycker ner så fort jag ser någon komma, som om jag skulle förlora min studieimage eller något.
klart slut varulvstjut och allt vad man nu sa när man var elva bast och avslutade dagboksinlägg.
på en obekväm säng i Östra Torn
Tror ta mig fan jag kör på en innesittarfredag, fastän Happy Hands Club (lyssna!) spelar på Blekingska och jag har vänner som vill ha mig i Malmö.
Att köpa apelsiner och glass, och slå på en rulle lockar liksom lite för mycket; och Blekingska är lite för långt bort.
Kanske börjar bli gammal eller vad händer?
64-sidor Syrien
På torsdag har jag seminarium om Syrien.
Och är det inte konstigt hur samtidigt som jag spiller falafelsås på min jacka blir någon skjuten för att den protesterar utan vapen
är det inte konstigt att samtidigt som jag torkar bort det torkar vissa där bort blod
men vattnet har blivit avstängt lite varstans så de torkar väl med något annat.
Och är det inte konstigt hur deras liv måste fortsätta som nästan vanligt -
barn som måste lära sig gå, levande som måste få mat, sömn som måste fås
men rädda för att bli skjutna, till och med på begravningar, till och med i kvarter där det inte finns en enda som aktivt kämpar mot
Jag stryker inte över siffror på hur många som har dött,
tortyrmetoder som använts,
eller alla de gånger fredliga protestanter blir skjutna, fångade, slagna till döds
för då blir pappret alldeles gult av en överstrukningspenna
och förresten har så många fler dött sedan rapporten skrevs
de dör och dör och dör och dör
barn vuxna åldringar
och vi gör nästan ingenting
Jag ser en jacka på Humana som är på tok för dyr för min studentbudget, och velar om jag ska se Happy hands club på Blekingska eller åka till Malmö ikväll
dödsfall det står om på sidorna jag läser förvandlas till siffror
för för mig är det alldeles för konstigt att förstå att
samtidigt som jag spiller falafelsås på min jacka blir människor skjutna för att de säger nej
tårtor
Hörrni -
det här med att kasta tårta på folk; vad känner ni?
Min spontana känsla var hahahahhahahahhahahahahhahahahha
min andra känsla var att nej, det är ju inte alls roligt. Inte klyftigt eller taktiskt. För vi har ett främlingsfientligt parti i vår riksdag, ett parti som har kommit in på grund av okunskap, sympatiröster, och otillräcklig invandringspolitik från andra partier. En tårta hjälper inte, inte två, tio eller hundra, för att bli av med den här gruppen.
Elakhet sprider elakhet, och vi kan inte sjunka lika lågt som människor som inte anser att alla är lika mycket värda. För det funkar inte, det gör inte det, det har precis motsatt effekt mot vad det ska. Gudarna ska veta alla gånger jag har velat förudmjuka någon (och alla de gånger jag har gjort det), men ju mer man tänker på det desto mer fattar man att det inte funkar.
Sen så har vi det här med yttrandefrihet, och att man kan diskutera huruvida SD kränker andra (det tycker jag), för då blir ju inte deras yttrandefrihet på den fronten legitim; men som det är nu har de en rätt att stå för sina åsikter utan att själva bli kränkta eller nedtystade.
Vi kan inte kämpa emot rasism med tårtning, hur lockande det än kan kännas. Vi kan kämpa emot det med hjälp av kunskap, kärlek och genom att stå på motståndarsidan. Vi kan kämpa genom att skrika, genom att kasta fram mördarargument, och med oändligt mycket tålamod.
Helt enkelt: älska mer. Hat skapar hat; och tårtor i ansiktet ändrar tyvärr inte det faktum att ett främlingsfientligt parti är det tredje största partiet i Sverige.
uppdatering
och jag börjar nästan gråta på lektionen
för, världen alltså, den har varit så hemsk, den är så hemsk
och jag är så förbannat egoistisk
som nästan ser att lyssna på, att veta, all denna vidrighet som ett problem.
och jag hånglar upp en dansk som heter Hans Christian när vi blir fulla i Köpenhamn
och hör min kompis fråga honom hur han lyckades med det egentligen
han själv som har velat göra det hela kvällen
och när det blir måndag ser han mig inte i ögonen
på lunds nation spelar kristian anttila
och jag dansar till smutser och västra frölunda och bovar och banditer
tänker allting börjar hemifrån och att det här är hemma nu;
att nya saker kan börja
är beredd på en myssöndag när min rumskompis kliver in och gråter
för hennes pojkvän har varit otrogen och hon har efter tre år gjort slut
så vi blandar absolut vodka med schwepps lemon
solidaritetssuper
för hon gråter och vi röker cigaretter i kylan
fastän det står på vårt kontrakt att vi inte får
och jag börjar nästan gråta på lektionen
för vi får inte blunda
och det lockar så jävla mycket ibland
att titta åt ett annat håll och låtsas att de enda problemen som finns är att slarva bort sin kamera i Köpenhamn, att Anttila inte spelar något extranummer, att ens rumskompis spyr upp sina känslor och fem kakor på ens mjukisbyxor, och att man fryser för man tog regnjackan istället för vinterjackan och det är så kallt i cafeterian
men det är det inte
och vi får inte blunda
