jävla liv
Saker jag vill:
- Tjäna någorlunda bra pengar
- Resa mycket
- Alltid ha kul
Saker jag inte vill:
- Skaffa barn
- Ha äckligt mycket i studielån när jag inte ens vet om det är något jag vill jobba med
- Jobba med något jag är dålig på
Saker jag kan tänka mig jobba som:
- Översättare för film och tv
- Krönikör
- Albumrecensent
- Filmrecensent
- Syssla med typ latinsk grammatik (seriöst)
- Kanske jobba för ett företag som jobbar för allt jag står för
Saker som är omöjligt:
- Alltid ha kul
- Tjäna bra pengar med någon av dessa yrken
- Resa mycket när en inte har bra med pengar
- Alltid ha kul
- Alltid ha kul
- Alltid ha kul
liten uppdatering
en viktig grej
Typiskt tjejer
När jag var yngre (och förmodligen också nu för den delen) och jag och mina vänner gjorde något dumt mot varandra så sa alla att
oroa dig inte det är så tjejer gör. Det är så ni är i den här åldern.
Och det är kanske sant. Kanske pratar tjejer mer bakom ryggen än killar, kanske säger vi generellt sett att inget är fel fastän det märks att vi tycker det. Kanske är det sant att vi inte erkänner att vi är avundsjuka i samma mån som killar gör, kanske hugger vi oftare vänner i ryggen, kanske låtsas vi mer.
Jag vill inte snacka skit eller så, men alltså…
Men om det är så - om vi låtsas mer – varför är det då så?
Är det någon slags ersättning för kuken män har? Eller något som ingår i äggstockarna? Livmodern? Fittan?
Men alltså, jag bryr mig inte.
Eller kan det bero på något annat?
Till exempel att kvinnors åsikter alltid har blivit nedsedda på och inte tagna på allvar. ”Har du mens eller?” hit och dit. Eller att vi är rädda för att bli kallade glåpord om vi står på oss själva. Eller är vi så pass rädda för att bli ensamma en stund, så pass övertygade om att vi är för svaga för att klara oss, att vi föredrar att inte möta direkta konfrontationer.
Men lägg av, jag lovar, det är inget.
Fast vet ni, kanske är det där döljandet av ens riktiga åsikter inget som ingår i det kvinnliga könet; inget som är typiskt tjejer alls.
Killar kanske inte gör det här i samma utsträckning som tjejer, för att de är säkra på att de alltid klarar sig.
Kanske är det inte alls en egenskap, det här som är sagt vara typiskt tjejer, utan bara ren rädsla.
En tanke bara.
så mycket
MR
Fan hörrni, jag är så trött.
Jag är trött på att vara pedagogisk.
Jag är trött på att försöka se något positivt i allting (obs aldrig vart bra på detta).
Jag är trött på att vara arg.
Jag är trött på att förstå, på att förklara, på att ha tålamod, på att se över saker, på att tänka "det kunde varit värre".
Jag är trött på att försöka få folk intresserade och lite sugna på att kämpa för sina egna och andras rättigheter. Jag är trött på att vilja skrika "men är ni inte ARGA då?"
Åh denna eviga kamp att ständigt behöva förklara sig, och åh denna ännu jobbigare kamp att behöva förklara andra.
Jag tänkte skriva något om Blondinbella men jag orkar inte. Är så slut på hennes tjat; har aldrig gillat hennes blogg eller åsikter och kommer så troligtvis aldrig heller göra. Så egocentrisk - om det inte händer henne kan det ju inte heller hända någon annan. Kvinnan tänker ju inte längre än näsan räcker. Eller jo, bra på att driva företag är hon i alla fall yada yada *reser mig upp* *applåderar* *busvisslar* *torkar bort en tår*
Jag är trött på att bli besviken på mänskligheten, för att låta dramatisk. Vi slåss och krigar och våldtar och sårar och friar de som våldtar och vi misshandlar och torterar och skriver på namnlistor så att romer blir tvungna att fortsätta på i kartonger och vi röstar in rasistiska partier i riksdagen och vi dömer och mobbar och fryser ut etc. Försöker sitta uppe hela natten och läsa konventioner som får en att tänka men det här är ju en självklarhet!, eller skriver inför seminarium som handlar om indirekt och direkt diskriminering.
Man skulle blivit bra på matte eller något istället. Gått på LTH. Syssla med något självklart.
Näe, istället är jag dum nog att sänka ner mig i det här jävla det-finns-inget-rätt-eller-fel-träsket. Idiot.
några trender vissa män tyvärr hatar :(
.....
tumblr-guldkorn
"Matthew McConaughey did amazing work this year. For his role in Dallas Buyer's Club he lost 45 pounds, or what actresses call 'being in a movie'."
PK
Så här i PK-tider har människor börjat komma med lite instabila argument för att slå emot människor som kämpar emot sexism, rasism, och diverse andra orättvisor. Det pratas om rasism gentemot vita, hat mot cis-människor, och sexism gentemot män. Framför allt på internetforum som tumblr pratas det om detta. För människor gillar att leka martyrer.
Allt hat är vidrigt hat. Så varför fokuserar vi på icke-vita, LGBTQ-folk, muslimer, judar och kvinnor?, undrar människorna. Säger ni inte emot er själva? frågar dem.
Men det går inte att jämföra. Att bli sårad för vad någon kanske säger någon gång går inte att jämföra med att bli utkickad av sin egen familj, hundratals år av förtryck, vara tvungen att vara rädd och försiktig när man går hem om natten för risken är stor att bli våldtagen, få höra att man är fel onormal och hela ens existens irrelevant för världen, tas för given att vara skyldig till ett brott, inte någonsin tas på allvar, tas för given att inte vara kapabel till något utan istället ha kvoterats in, få lägre lön för samma arbete, inte få samma grundläggande rättigheter, ses som sjuk för att man älskar någon som är av samma kön eller gillar att klä sig som stereotypen av det motsatta könet, och så jävla vidare i all oändlighet. Inte. Samma. Sak.
Vad dessa människor inte heller förstår är att feminism, antihomofobi, och antirasism gynnar alla; just för att de handlar om vad som är världens mest självklara sak: att alla människor är lika mycket värda och ska spela på lika villkor; och att vi inte ska se personer för deras kön, sexualitet, etnicitet och religion.
Vi kämpar mot våldtäkt. Mot våld. Mot fördomar. Mot orättvisor. Mot hat.
I slutändan inte för en speciell sida.
Men vi måste som det är nu skrika högre för kvinnor, invandrare, LGBTQ, och andra (”)minoriteter(”) – annars har de inte en chans i världen att synas, höras, räddas, få makt och respekteras.
Vi kämpar för fred. För jämlikhet. För trygghet. För rättvisa. För kärlek.
Är ni med oss eller mot oss?
And where did the future go? It left us too soon - I've heard it on records, I've seen the cartoons. is it inspected, dissected and collected in jars, and put neatly with labels on a mountain on Mars
