student x2 - Stockholm med SP09 - stadsfesten - B39 - Salamanca x10 ("Synden är i Salamanca") - Oslo - Movits! - bal - Hultsfred - Movits! igen - Ayia Napa - Ávila - ALV med Freja - All Shook Up x2
det bästa av år, det mest fantastiska jag varit med om: så himla mycket som har hänt - så mycket trevligt! verkligen så jävla galet med student och Salamanca framför allt. Kommer kanske aldrig uppleva ett så här pass bra år igen och jag är så oändligt tacksam över allt som har hänt samt lite tacksam över mig själv som fick allt att hända. Klart jag gjorde saker som var så in i helvete fel, som jag aldrig borde ha gjort, men allt det fina överväger liksom.
Ett så jävla bra år, kan inte ens beskriva det. Har aldrig varit så här glad ett helt år, för livet alltså - är det inte bra märkligt ändå? Är det inte märkligt att jag är en helt annan person än vad jag var för bara tolv månader sedan?
Så jävla skumt. Kommer aldrig förstå livet,
förstår bara att det har varit himla fint de senaste månaderna.
tack alla inblandande. jag vågar inte säga att tvåtusentretton ska bli ännu bättre, bara för att det här har varit så himla kul. men kanske nästan lika bra ändå.
vill inte vara här, har inte saknat, har inte längtat (förlåt)
klockan är inte ens tolv och jag undrar vad som pågår, för är det värt att betala tvåhundra (hundra?) spänn för en jävla kväll på eksjö statt?
jag pallar inte. jag mår inte bra här. jag bryr mig inte längre, det är inte värt det. kan bli råpank nu bara så jag slipper den här jävla stan i januari februari när som helst. orkar inte sitta här, rätt packad, orkar inte att jag blir grinig och känner fyllegråt varje gång jag är här.
tänder någons cigarett (förlåt) som den har glömt kvar.
öppnar fönstret, det är svinkallt, bryr mig inte.
allt känns så jävla inte-värt-det-överhuvudtaget, för allt går så förbannat LÅNGSAMT
vill att saker ska gå snabbt, att saker ska hända, att jag ska gå ut klockan ett och stanna ute till fem (åtminstone). här går allt så s e g t och jag känner mig elak som säger så och jag känner mig dum som skriver ett blogginlägg när jag är full.
jag känner mig så jävla fel när jag känner att det här inte är rätt på något sätt. hejdå eksjö, jag orkar inte det här längre. jag står inte ut.
Jag har sagt hejdå till en av mina bästa vänner någonsin, och därmed också sagt hejdå till den finaste av upplevelser. Det har gått en halvtimme, jag kan inte sluta gråta och nu sitter jag utanför Burger King, och jag hatar människor för de stirrar som om de inte fattar hur sorgligt det som just har hänt är. Jag hatar hur de tror att jag inte hör, eller inte förstår, när de frågar varandra om jag gråter.
Och jag kan inte sluta fastän de glor på mig, jag fumlar med mobilen som för att låtsas att allt är okej, inget speciellt har hänt, se mig för fan inte.
Klockan är mitt i natten och för en halvtimma sedan skickade jag ett sms till dig där det stod att jag behövde en kram eller tusen och du svarade att du skulle komma så fort du bara kunde, att jag skulle ge dig en halvtimma för du bor ju på andra sidan staden så det tar ju en stund att gå, och du ber mig sitta vid Burger King så du kan möta mig där.
Och där kommer du en halvtimme senare (kanske har det inte ens gått det), med din öronlappsmössa som du köpt här för ah, det var ju första gången du fått uppleva snö (fast egentligen bara blötsnö) och det är ju så onödigt att ha öronlappsmössa när det inte är kallt.
Du drar upp mig och kramar om mig(och jag bara gråter) utanför Burger King fastän folk måste gå en liten omväg runt oss och lyfter på ögonbrynen,
när vi går hem håller du min hand (och jag hatar jävla människor som stirrar, det är ju fan torsdagsnatt (fast egentligen fredag), har de inget bättre för sig?) och
du håller om mig extra hårt när jag får gråtattacker i lägenheten;
FÖR ALLT ÄR JU SLUT OCH DET KÄNNS JU SÅ FÖRBANNAT HEMSKT
men det känns lite bättre ändå, när du håller om mig så där och ger mig någonting mellan en och tusen kramar.
sen känns det ännu jobbigare för jag kommer på att du inte kan ge mig fler, och att nästa gång jag behöver någon som håller om mig finns det inte en chans i världen att det är du.
kirrade en (1) bra julklapp, eller ja, bra ch bra, men helt ok i alla fall, nämligen en fin liten bok om Salamanca till mor och far, som jag verkligen avskyr att köpa julklappar till. Det var så himla bra, så himla skönt att ha det ur vägen tyckte jag.
så jag glömde den i spanien :))))))))))))
annie ditt jävla geni. ibland förtjänar du en medalj eller dylik belöning.
god jul och sån skit i förskott. är så jävla lack för tillfället.
efterplus vet inte om jag ska packa upp mina väskor eller inte. var ska jag lägga allt? tänker ju flytta snart i alla fall liksom.
- för jag vill så gärna skriva, vill så gärna berätta och få ur mig allt som känns så sabla mycket just nu. det där som jag samtidigt som jag försöker stöta bort det (det gör ju så jävla ont att förstå att det är över) försöker hålla fast det och aldrig aldrig aldrig någonsin släppa det.
Jag har klickat på Skriv inlägg tusen gånger känns det som och bara stirrat på ett tomrum där det finns så mycket plats att berätta på; men icke.
Ni vet ju somliga saker. Ni vet ju hur mycket jag såg framemot det, hur bra jag har mått och hur förfärligt ledsen jag har blivit när något kapitel i det här underbara som är min Salamancatid avslutades; vänner som åkte hem och så.
Så vad finns kvar att skriva _egentligen_? Känns så dumt och konstigt att berätta om faktiska händelser först nu. Borde väl i sådana fall ha pratat om det tidigare.
Men så här är det:
Det här har varit det bästa. Det känns så konstigt att förstå det här med att man faktiskt kan trivas under en längre tid utan att tröttna, och så knäppt när man förstår att man faktiskt kan hitta människor i världen som tycker om en trots (eller kanske på grund av) att man är helt jävla tokig. Det känns extra knäppt när man förstår att de inte tycker om en av ren pliktkänsla, utan faktiskt genuint tycker att man är en skön person.
Det känns så sjukt att Julia, när hon var nere och också bodde i Salamanca för ett tag, sa att jag såg ut att må så väldigt mycket bättre -
för jag gjorde ju det.
Allt kändes liksom bara värt det. Värt all möda och besvär, värt att längta längta längta så förbannat länge, värt att vara söndernervös.
Med all den här glädjen man fick blev det till och med värt det att vara lite ledsen när man blev tvungen att säga hejdå till vissa helt fantastiska människor.
Jag vill säga så mycket mer, men får väl nöja mig med det här; det här, och att jag inte ångrar att jag gjorde det jag gjorde för en enda sekund.
Gör ju en spotify-lista för varje årstid - här är årets höstlista:
säger hejdå till vic och människor kommer fram och frågar vad som har hänt och vi säger ingenting fastän båda gråter och ALLTING har hänt.
och nu ska jag snart lämna allting som fått mig att få mig bra, att komma ut allt det här tonårsmörka.
och jag säger hejdå till en av mina bästå genom att brita ihop och vi säger MEN SÄGER SKYPE FINNS JU, och det gör det ju, men att träffas någon varje dag är inte samma sak som att ha någon att krama när allt känns svårt eller lätt eller komplicerat och vad-fan-jag-gör-jag-nu-för-visst-flörtade-han-väl-lite-med-mig-ändå?
jag vet inte vad jag ska göra,
jag är helt förstört.
jag gråter och gråter och gråter och fastän jag vet att jag har så jävla fina vänner - som först¨r lika bra - att komma tillbaks till gör det så jävla så ONT.
alltså vem dör inte lyckodöden av att ivar kom och hälsade på i årets julkalender??? som om det inte var nog med lillan <3<3<3
(gäller att glädja sig över det lilla i sådana här hejdå-tider. städar rummet, börjar packa. om några timmar kommer matilda och hälsar på och imorgon är det Noche Vieja. Då ska jag bli full!)
sa hejdå till jennifer och lucas och svalde tårarna för jag insåg att nu åker jag snart "hem".
så himla ledsamt, vill inte.
och en sådan sak som att jag måste åka från salamanca klockan sju på morgonen efter två dagar av Noche Vieja. fan, alla som känner mig vet ju att jag är världens värsta morgonmänniska.
helvete alltså, livet. vad jobbig du känns ibland.
Tja, jag flyttade ju till Salamanca. Jag var ju extraknasig. Jag tog ju studenten och allt vad det innebar.
Har du några nyårslöften?
Jag ska ha så jävla kul, jag ska må bra och jag ska förstå. Jag ska börja gilla mig själv lite mer och jag ska hålla kontakten - och ta upp kontakten - med de finaste av vänner.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nä. Eller jo, vänta, min brorsas beztie, som väl är min kompis också, blev pappa! Axel är hennes gudfar, haha. Så himla fint när människor är så pass tighta att de inte ens låter ens släkt vara ansvariga för deras barn.
Vilka länder besökte du? Cypern (ahhahahha, rolig resa, men i efterhand kan jag inte låta bli att tänka på hur tokigt det är att jag var där. så himla missplacerad??), Norge, Spanien, Portugal
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas? Studenten såklart! Nionde juni tror jag iaf. Balen var typ femte, kommer jag också minnas. 3 september för då började jag Colegio de Espana. Femtonde december, för då åker jag tillbaks till fucking Sverige.
Vad var din största framgång 2012? Flytta till Salamanca. Flytta till Salamanca. Flytta till Salamanca.
Största misstaget? Alltså, jag har ju en tendens att inte bry mig i stunden och göra så väldigt mycket dumma saker, fatta vad det är jag faktiskt har gjort lite senare och ångra mig så mycket att jag nästan börjar gråta.
Bästa köpet?
Har inte köpt alls mycket. Det som gjorde mig gladast var väl antagligen första femtio cents-ölen på Submarino.. alltså lyckan. OHH och Hultsfredbiljett!!!! Så himla kul!
Vad spenderade du mest pengar på? Alkohol
Gjorde någonting dig riktigt glad? Sånt himla fantastiskt år, så JA, jättemycket. _Hur folk tyckte jag var jätteduktig när jag sjöng på All Shook Up. Så väldigt fina komplemanger. _Hela Ávila-resan. Verkligen så sjukt rolig och avslappnad. _Balen. Att känna sig fin. _HULTSFRED! Träffa Jack Steadman? Krama Jack Steadman? Dö av glädje? Alltså Hultsfred var bland det bästa någonsin tror jag. _STUDENTEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Allting med studenten. Och hur högljudda applåderna var när jag hade hållit mitt tal. Var ju så himla nervös, och alla tycktes älska det (ej min rektor dock) _Flytta till Salamanca. Pirret i magen när jag flyttade in i min egen lägenhet, känslan av att faktiskt höra hemma.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Monica Zetterlund - Det finns ju faktiskt telefon
Boy & Bear - Golden Jubilee
Fallet - In i extas
Bombay Bicycle Club - Always like this
Den Svenska Björnstammen - Vart jag mig i världen vänder
A little less conversation (ur All shook up)
Snook - Snook, svett och tårar
This many boyfriends - Young lovers go pop!
Nikki Minaij - Starships (hahaha skämmigt?)
Icona Pop - I love it
Håkan Hellström - Jag har varit i alla städer
City - Hundra år
MANKIND - Do the dance
Queen - Good old fashioned loverboy
SJUNG OM STUDENTEN LYCKLIGA DAGAR
(titta nu fick ni ju en liten lista)
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare, definitivt. Tvåtusenelva var bra också dock, men alltså det här året.. Har liksom fått vara mig själv lite mer tror jag. Eller vad fan, skapat mig själv lite mer tror jag.
Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggat. Läst. Tänkt igenom saker lite mer.
Favoritprogram på TV?
Adventure time! Och Summer Heights High, fan i helvete vad kul det är.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012? Minns ej? Fyllde väl bara nitton, tror jag var i Tolabo.
Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
Ehm.. Men alltså jag fortsätter ju att klä mig likadant haha. Kjolar, klänningar, mössor och trasiga skor.
Min kompis berättar att hon bara kysst fem killar,
sen berättar hon att hon har har hört att när man kysst någon stannar salivet i ens mun i tre år.
och i en slags fylledimma börjar jag tänka hur lustigt det är, för hur många människor har man egentligen inte kysst då?
och jag kysser kille efter kille efter kille och jag vet nog inte varför egentligen, för är för att han är söt, för att det är kul och för att jag hade lust verkligen riktiga anledningar?
PS Imorgon lämnar Merle, min partner in crime, Salamanca. Blir så himla ledsen, kommer sakna henne och våra sangría-förfester på min extramadrass jättemycket - hur hon säger "is that a question?" när jag frågar om hon vill gå ut och dricka sig svinpackad och hur vi spelar Starships och Tik Tok på ukulele.
sen hatar jag mig själv för att jag egentligen inte hatar dem, fastän jag vet att jag borde.
och jag hatar mig själv lite till för att jag bara gillar de killar som är hipster-douchbags.
jag hatar mig själv när jag säger förlåt fastän jag inte gjort något fel, fastän vic säger åt mig att låta bli.
jag hatar dem när de fortsätter tafsa fastän det är uppenbart att man inte vill så att man blir tvungen att gå någonstans, fastän man faktiskt var den som var där först.
men allra mest hatar jag mig själv för att jag säger förlåt.
började nästan gråta på lektionen idag då jag insåg att jag ska tillbaks till Sverige om tio dagar.
fantastiskt vad ont det gör att skriva upp de datum vänner här lämnar Salamanca och det gör så förbannat skitont att skriva upp vilken tid jag sticker härifrån.
(och till er som har undrat: jag flyger iväg 13.15 den femtonde, är i Malmö runt femtiden tror jag och Eksjö förmodligen inte förräns någon gång den sextonde.)
Det är ju ingenting. Finns ju så mycket kvar här som jag inte har gjort än, som jag inte kommer hinna göra.
Sen så blir det jul, Eksjö-återförening med annandagsdisco, nyår och tjugohundratretton (såvida inte jorden går under där runt den tjugoförsta eller vad det är).
Tiden alltså. Ibland bara rusar den på utan att man riktigt godkänt det, eller hur.
I torsdags/fredags snöade det här. Blöta snöflingor som inte skulle komma att ligga kvar föll och jag fick extassms skickade från vänner från platser som Australien och Nya Zeeland. De var helt överlyckliga och verkade nästan lite skraja över detta fantastiska, fabulösa naturfenomen som just skedde. Men det var ju blötsnö, sådan där skitsnö som faller ner men inte stannar.
Sen så har swedbank tattat 60€ som jag aldrig fick ut och jag kan därför inte köpa riktigt precis vad jag vill. Himla bummer, saknar jul-Sverige i sådana stunder.
(skulle vara bilder i det här inlägget men får ej in dem??????)
