jag är framme i salamanca
inte inflyttad i lägenheten, men jag är framme. bor på ett vandrarhem med mina föräldrar framtills söndag.
Och var i Madrid igår! Fina, fina Madrid och pulsen slår hårt bara dunk dunk dunk och jag älskar det.
Blir alldeles pirrig i magen efter att ha upptäckt Salamanca lite. Det här blir så himla bra, jag vet det, jag känner det i hela hjärtat. Klockan börjar bli kväll, studenter sitter på gatan och dricker öl och jag tänker snart snart snart. Snart så är jag en av dem.
snart
vågar knappt skriva att jag är färdigpackad, för det är jag verkligen inte.
Men det syns, det märks, att det närmar sig färdigpackat.
och det spritter i hela kroppen i takt med att rummet blir allt tommare, väskan blir allt fullare och de vänner jag sagt hejdå till blir allt fler.
bra saker just nu
1. Är snart klar med tackkorten
2. FACEBOOK! Alltså tack och lov, hur skulle man annars snoka på snygga människor? Tack gud och Mark Zuckerberg, jag älskar er båda (trots ev. brist på existens) som låter mig njuta av vissas utseende och sköna personlighet trots att jag bara träffat dem någon/några gång/-er.
3. Finaste favvo-Julia kommer antagligen flytta till Salamanca i november. Åh, blir så glad! Hon som är helt fantastisk, kommer sakna henne så himla mycket nu när jag är utan henne i två månader.
4. JAG ÅKER NU SNART! Vet att jag tjatar men åh åh åh snart slipper jag Sverige och frikkin' Eksjö. Äntligen.
Dåliga saker just nu:
1. Insett att jag måste packa om det pyttelilla jag packat.
2. Också insett hur mycket jag kommer sakna mina vänner. Ni är så himla fina allihopa och jag blir alldeles ledsen och grinig när jag tänker på att jag ska vara utan er i minst tre och en halv månad.
mlödmxlöc
Har precis haft min sista partyhelg i eksjö på väldigt, väldigt länge. Fy fan vad skönt, jag är så jävla finito med dig, Eksjö. Jag är så full och ganska besviken och lite ledsen men allra mest GLAD GLAD GLAD för äntligen kommer jag ifrån det här jävla infernot. Det enda som egentligen var värt i helgen var att sitta och äta äppelpaj med Kajsa, Jenny och tvillingarna Adolfsson.
fack ju
är så jävla in i helvetes lack på den här staden, det här livet, det här ingentinget. Är klar med det nu! Har varit klar med det länge och hejdå Eksjö, på torsdag blir du aldrig mitt riktiga hem mer. Jag som har så svårt att göra slut på vad som helst egentligen (serri, kan vara en måltid eller vad som) kan bara säga att vi, jag och Eksjö alltså, har aldrig varit rätt för varandra och det är dags nu. hejdå
ps. min brors kompis sover här och snarkar så det hörs en våning+stängda dörrar upp. tror det är värre än mig?
några stadsfestband
Tre bra band som spelar (och jag antagligen kommer missa) på Eksjöstadsfest:
Hannover Bob
MANKIND
Bobastian
Så himla bra och dansvänliga allihop! Blir nog en himla trevlig sista-helg-i-eksjö-på-ett-bra-tag oavsett (PEPPAR PEPPAR).
(givet är ju dock också: )
en vecka kvar
msn
Varför lade man av med msn nu igen? Facebook-chatten som är så dålig för det allra mesta, och msn som faktiskt var smidigt och bra. Blev bättre vän med så många bra, känns som att man inte kan ta upp ett chattfönster för en slumpvist vald person (fast egentligen såklart inte slumpvist vald överhuvudtaget, i själva verket väldigt nogrannt vald och i förhand uttänkt vad man skulle skriva (som om det inte är så nu när jag skriver till någon, i minsta grattishälsning)) och säga MEN GUD GILLAR/HATAR DU DET (fast egentligen visste man, för man hade sett det på bdb eller lunarstorm eller kanske på den där lilla msn-statusen man hade) DET GÖR JU JAG OCKSÅ JÖSSES BÖRJADE NÄSTAN TRO ATT DET BARA VAR JAG GUD VAD SKÖNT ATT HA HITTAT NÅGON ANNAN.
Minns att man kunde ha olika kategorier, och att jag ett tag hade "De bästa <3", "Vänner", "Gransnäs", "Hoggy" och "Andra". Haha, så himla typiskt fjortonåriga Annie att ha en "andra"-kategori för de jag inte tyckte lika mycket om. Så full av hat jämt och ständigt.
Mikaela hade G, VG och MVG. Också himla roligt tycker jag.
Minns känslan när man flyttade över någon från "Vänner" (eller från Gransnäs-eller hoggykategorin) till "De bästa <3" och hur fint det kändes, eller hur hemskt det kändes att göra det motsatta. Fast ibland kändes det skönt att göra det också, för även om de inte såg kändes det lite som ett Haha! i deras ansikten. Ett Där får du, dra åt helvete, du är inte så nära längre.
.
.
Överlag det här behovet man hade att kategorisera när man var lite yngre. Kompislistor och kärlekslistor och hatlistor och allt vad det var. Tycker förvisso att listor är rätt roliga nu också, men aldrig aldrig aldrig att jag hade kunnat bestämma ettan på en kompislista, göra en kärlekslista överhuvudtaget (möjligtvis en de-här-vill-jag-hångla-med-lista), och en hatlista hade känts väldigt jobbigt just för att (och förlåt, tycker det här är en så löjlig sak att säga men) hata är ju ett så väldigt starkt ord, och vilka skulle bli okej att sätta där egentligen?
.
PS. Om en vecka och två dagar flyttar jag till Spanien - herrejössinamig som min mormor skulle säga. Vem blir min rumskamrat? Hur kommer lägenheten se ut? När kommer jag komma hem en lördagkväll (sent hoppas jag) och vad kommer jag äta till frukost?
vad jag gör just nu
Jag packar.
Hylla efter hylla i min garderob börjar förändras till att bara innehålla sådana kläder jag inte ska ha med, kläder jag inte riktigt använder längre men inte haft hjärta att slänga. Har kvar två partyklänningar till stadsfesten men annars är det snart tomt tomt tomt på klassiker som topshop-klänningen med prickig kjol. Det ser sorgligt men vackert ut - det känns pyttelite sorgligt men allra mest vackert och fantastiskt och oh så nervöst, för det här innebär ju att jag åker flygplan ner till madrid om ungefär en och en halv vecka, det här innebär att jag börjar min nya skola om exakt två veckor och flyttar in i min nya (min första) lägenhet om två veckor minus en dag.
.
Jag skriver tack-kort.
Tack-för-gratulationerna-på-min-student-kort och tack-för-de-här-åren-de-har-varit-fantastiska-och-ja-alltså-grattis-på-studenten-i-efterskott-kort. Det är mest tråkigt, men lite skönt att skriva det senare nämnda. Ibland behöver ord komma ut.
.
Jag rensar min iPod på låtar,
för nu är de så många på datorn att min ipod bestämmer sig för att välja låtar själv och den har så exceptionellt dåligt omdöme att jag blir tvungen att göra det själv. Känns lite som att välja bort sina vänner, men rätt skönt också. Åh vad jag älskar den här totala förändringen med allting, till och med så små saker som vilka låtar man ska ha på sin musikspelare.
PS. Jag hatar sådant här. Är så jävla trött på alla skitdåliga vegetarianskämt. Vill ni inte äta vegetariskt gör inte det då, men sluta klaga på/håna oss för vi har inte gjort något fel. (Förutom alla radikalveganer som hatar allt vad köttätare heter.)
PS2. Min favoritFilip har flyttat nu. Åh det känns så himla tråkigt, blir så lissen. Han som är min bästa äkta-smålänningskompis ska ju vara inom räckhåll hela tiden och så är han ända bort i Arvika, Värmland och spelar saxofon (HAN ÄR SÅ HIMLA DUKTIG! Blir så jätteglad och stolt som en lejonmamma när han spelar.) när jag är ända bort i Spanien (så är väl lite mitt fel också antar jag). Dumt på det sättet.
4 saker
1. Jag kollade på OS-avslutningen igår. Älskar älskar älskar det. Själva OS bryr jag mig ju nästan inte ett dugg om (vi fick tydligen åtta medaljer? visste om tre) men åh vad jag avgudar hela invigning-och avslutningsceremonin. Allt är så överspektakulärt, så mycket att titta på, så mycket att beundra. Och när allt blir tyst för att Timothy Spall skriker ut det ryser jag över hela kroppen för det känns så förbannat mäktigt när hela arenan inte ger ifrån sig ett ljud.
Jag vill också vara med i ett sådant samarbete, en sådan sammanhållning, ett sådant allt-på-en-gångfirande. Visst är det så att jag avgudar det lilla, men det är något magiskt över så stora samarbeten att allting kan hända.
Och för att inte tala om detta fantastiska land som är Storbritannien. Musiken och litteraturen och filmerna och kulturen i största allmänhet slår majoriteten av resten av världen med hästlängder. Förhoppningsvis bor jag i London i vår eller nästa höst. Det blir helt fabulöst tror jag.
2. Jag hade inga hål i tänderna!
3. Nu ska jag äta en apelsin och kolla på The Office.
4. Puss
mala vida
yoho motherfuckers
jag åker om precis tjugoen dagar! Gudars skymning alltså. Far till Madrid med mis padres i en dag, sedan drar vi till Salamanca i några dagar och den andra september flyttar jag in i min lägenhet. ALLTSÅ FATTAR NI DET HÄR? Jag tror nästan jag dör längtansdöden fast oh vad jag är nervös. Finns så många tänk-om som jag helst inte vill tänka på; tänker bara på att jag är pepp pepp pepp och att jag snart får lämna den här himla staden. Men åh vad jag kommer sakna mina vänner och deras knasigheter. De är nästan dummast i huvudet av alla jag känner och är det inte fantastiskt? Normala människor är skittråkiga.
i lördags vare ferre. kul, tyckte jag, blev lagom packad och stod längst fram på Adrian Lux. Inte för att jag är ett särskilt stort fan egentligen utan snarare för att vips så hamnade jag där och så var det faktiskt rätt kul och så kunde jag inte ta mig därifrån. Träffade honom sedan, han var snygg och kände igen mig. Fett, tyckte jag som har rätt lätt för att bli kändiskåt (Julia slår mig dock med hästlängder). Sista kvällen på hotellet framtills december blev himla fin alltså. Firade fina Kajsas 19-årsdag innan. Hon blev glad tror jag.
Vet ni förresten? Jag är pepp på att plugga (PEPPAR PEPPAR). Sitter med Axels gamla högskolespanska-böcker och översätter tusen meningar och tycker faktiskt det är kul. För kick när jag rättar och jag inte får ett enda fel. Synd att jag inte kände så i tvåan och trean på gymnasiet bara.
Nämen hallå där
För övrigt tror jag att jag fortsätter bloggen under hösten i alla fall. Kanske upplyser nästan alla mina vänner om dess existens så de vet lite mer vad som pågår där nere i Spanien. Där nere i en liten delad lägenhet där jag ska bo. Där nere bland spanska, plugg och fester (förhoppningsvis). Jag ska dansa och prata och lära känna nya människor och vänner för livet och skratta och hångla och lära mig spanska och kanske bli lite vuxen och lite klokare (även om det inte särskilt ofta hör ihop).
pussis och kjamis
bortsprungda katter ropar - BORTSPRUNGDA KATTER ROPAR TILLBAKS
Håkan, var är du? Jag behöver dig så mycket att det nästan skaver! Det bubblar liksom så mycket när du spelar. Människor som säger att han sjunger falskt, att han är dålig och inte musikalisk - de förstår inte. De har inte känt hur hjärtat bultar extra hårt bara för att han förstår så bra. Vad det än gäller så förstår han alltid. Att kritisera någons musiksmak så brutalt som Håkan Hellström-hatarna så ofta gör är omöjligt för mig. Och jag hatar att på något vis ställa mig över andra, säga att jag är bättre för att jag inte riktigt bryr mig om vad som är bra/dålig musik, ungefär på samma sätt som jag inte bryr mig om vad folk tycker är snygga/fula kläder. Olika saker tilltalar olika människor, känner ingen större behov av att kritisera någon för det. Tyck om vad ni tycker om snälla söta rara. Skit i vad andra tycker om snällare sötare rarare.
Och jag kan säga er det – är det någonting jag skulle vilja säga, till er ungdomar framför allt, så är det att vad folk än har sagt till mig om att jag inte borde göra det här – att jag sjunger dåligt och så där – så har ingenting spelat någon som helst roll. Jag står ju fortfarande här efter nio år: och ni är också här! Så så fel kan det ju inte vara.
Alltid, Alltid, för evigt och i all framtid, skola jag vara Håkanist.
