baraba

när ska det sluta göra ont? när är det min tur att må bra?
när är det min tur att ha ett hjärta som dunkar hårt för någon som har ett hjärta som dunkar hårt tillbaks?

 

det gör så jävla ont - jämt och hela tiden.

 

(och alla bara "ahmen lägg aaaaaaav, sluta klaga. du har det faktiskt jättebra" och JA, jag vet! Vet det! Och då gör det lite extra ont, för då går det bara upp ännu mer för mig att jag är en idiot precis som de flesta andra.)

 

behöver supa bort mina sorger lite, om det är okej. gråta, skrika, sitta på en toalett med en flaska vin och liksom vara lite förkrossad
- väldigt bra attityd, verkligen.

Den trettioförsta mars spelar Peter Doherty i Göteborg och jag är inte i Sverige ens en gång.
Är istället i Spanien med spanskagruppen, vilket såklart ska bli fantastiskt kul.

Men det gör liksom lite ont, för jag har aldrig sett honom

och han är ju så fantastiskt fabulös.

Och när jag var femton dunkade ju mitt bräckliga tonårshjärta så abnormalt hårt för honom - det sitter liksom kvar lite.

<3

dags att pluggeliplugga psykologi, tjao dårå

Har kollat på det här klippet trehundratusen gånger nu. 
Anser det vara felfritt (och så knäppt hett). Om jag själv hade fått bestämma hade jag varit precis som Naya Riviera - dear mother of baby jesus; sjukt hur snygg man kan vara, och hur hon sjunger och hur hon rör sig.

...och honom kan jag ju inte ens börja beskriva. Studsar upp och ner så snygg.

(jag älskar glee. jag älskar alla små knasigheter som gör det programmet så fantastiskt och jag älskar att de är back on track nu efter den förfärliga andra säsongen.)

.

.

ja ärligt talat, kära filosofiuppgift, ta inte illa upp nu men jag bryr mig verkligen inte överhuvudtaget. människor kommer fortsätta döda och skada och vara ledsna och så ska jag skriva om vad som kanske eventuellt i någons ögon någonstans i världen är rätt, fast fel någon helt annanstans. vad är det meningen att jag ska komma fram till egentligen? ett konstaterande på något som redan är självklart - att folk faktiskt tänker olika?

lakdgjknfbnkd lfnkbnllkcv

.

det var en helt värdelös ursäkt till att inte göra läxan, tror jag drar på ett gilmore girls-avsnitt istället.

tjaorå.

fråga: varför får alla lyckliga, kära människor en dag? Om rätt ska vara rätt borde det väl ändå vara vi singlar som får en dag, kanske en påminnelse om att vi inte kommer vara ensamma för alltid. Chokladen borde väl ändå vara våran? Ni får ju ändå alla andra dagar på året.

(jag var ensam på alla hjärtans dag, kopplnade ni det?)

fast åh, nu i malmö kom det fram en kille till mig när jag satt med mina syskon och deras vänner.

"hej, jo, jag tänkte att jag måste presentera mig för kvällens sötaste tjej så... hej, jag heter Viktor. jag är i alla fall från stockholm och jag åker hem om en vecka så jag undrar vad du gör på alla hjärtans dag och om du kanske vill vara med mig då?"

han hade stora glasögon och randig tröja och det var så himla fint och modigt gjort.
(fast han kanske bara ville ligga.. tji fick han, på alla hjärtans dag var jag redan hemma i Eksjö.)

äh.. kärlek är ju så fint egentligen. jag är bara lite bitter, det går nog snart över. här får ni lite fina exempel:

Först och främst: I Think I´m In Love With You - Juno

har spenderat helgen i malmö. åh, vad jag älskar malmö!

mitt hjärta bara dunk dunk dunk för allting är ju så förbannat fint, för jag älskar att känna en enda stor masspuls slå så hårt att man nästan kan höra den (fastän det är omöjligt egentligen) och att känna mig som en del av någonting stort. Att känna världen. Att veta att jag inte är ensam ändå.

Tillsammans fyller vi varenda liten tystnad med trummande, tillsammans är vi ett urverk som tickar stabilt för tillsammans är vi ju starka och tillsammans klarar vi ju allt. Det är så lätt att glömma bort i en småstad där tystnaden har överhanden.

 

(och jag vet att som småstadsbo är det så jävla töntigt att prata om storstäder på det här viset, men jag kan liksom inte låta bli.)

 

 

och ohhhhh glömde nästan. mina syskon är ta mig fan bäst i världen, saknade bara Martin, annars var vi alla. var väl kanske ingen nyhet men ändå nödvändigt att säga. tycker synd om alla de som inte har syskon nämligen.

Jag ångrar mig varenda fucking söndag.

Jag tycker ju inte om att vara där, jag tycker inte om vad som händer, jag tycker inte om mig själv när jag är där och jag vill så jävla gärna därifrån - vill så gärna härifrån - att jag tror jag exploderar.

Borde göra: Kolla på Ciderhusreglerna (struntar i vad folk säger - tycker den är skittråkig) för att kunna skriva min filosofiuppsats, plugga på 150 engelskaglosor, förbereda mig inför ett muntligt föredrag i engelska, ta ut mellanspelet till låten ge-mu ska köra på studenten, skriva på min vetenskapliga uppsats och ta reda på lite om odlat kött så jag kan argumentera för eller mot det på naturkunskapen.

Gör i alla fall första punkten och pluggar på glosorna. Vid ett blir det orkesterrep, kul ska det vara.

Drar till finaste Malmö på fredag. Där skjuts folk ihjäl, fast det gör de å andra sidan i andra delar av världen också. Struntsamma, hellre död i Malmö än "levande" i den här jävla hålan. (och alla bara oooohhhhh annie lägg av så jävla okänsligt sagt vad är du tolv eller?, och det är väl klart att jag inte vill dö. Jag vill leva, det är fan det jag vill. Lite svårt att göra något mer än att existera här bara.)
Jag gillar Malmö.