baraba

hej allihopa,

han hittade en annan. 

Säger han i alla fall. 

"Du, Annie, jag är ledsen, men jag har börjat bli seriös med någon."

Så skriver han. Att det inte var meningen, att det bara hände, att det bara blir så ibland. Vet inte om det är sant. Jag smygkollar på hans tinder och han var aktiv för något dygn sedan, det kanske man inte hade varit om man började bli seriös med någon. Vet inte, har ju aldrig blivit det.

 

Jag känner ingenting och allting på samma gång. Har varit förälskad förr, men inte kär. Inte som nu. Känns som det har gått tusen år och ibland någon timma. Mindre än en vecka sedan har gått sedan han berättade.

 

I fredags spelade jag och Josse in ett radioprogram om Alla hjärtans dag och kärlek. Om vad vi tycker om dagen, om hur människor blir när de är lyckligt kära, om vad man ska göra när man är olyckligt kär. Och det sista tipset var

Seriöst dock. His fucking loss. Jag ska inte vara en sån som behöver någon som inte behöver mig.

Jag gillar inte henne, nej inte alls

Hon skrämmer mig så jävla mycket 

För hon är inte jag överhuvudtaget. Kan inte slappna av, gråter jämt, kan knappt resa mig, får inget gjort.

Gråter varje dag.

Är spänd. Hela tiden är jag spänd.

Han vill inte vara ihop med mig och jag är så rädd att han snart ska hitta någon han vill vara ihop med.

Så jävla rädd.

Min fina vän (kan man kalla honom det? Vi har blivit det genom twitter och hans och hans kompis musikpodd liksom???) Marcus har en blogg där han ritar och skriver långt och klokt. För ett tag sedan skrev han om kreativitet, jag tyckte det var fint och tog ut det jag tyckte var det bästa:

*