baraba

 

Hej, här ligger jag i solen och slumrar/har juridikbok framför mig som jag eventuellt ska öppna någon gång. 

Annars då? JO;

- i lördags kom en av mina favoritmänniskor till Lund och sa hej nu kramas vi och dricker öl och dansar och pratar om precis allt. Sen sa hon hejdå till Lund också, för lilla älskade Ebba ska flytta någon annanstans och låta omgivningen njuta av henne. Finaste gulliga hon, kommer sakna henne så himla mycket. Så bra med någon som förstår och ändå säger till när man är lite dryg; någon man alltid kan skratta med men också gråta och prata med som att man löser världsproblem. Luv her.

- igår var jag bakis pga full både fredag och lördag. Livet alltså.

- imorgon åker jag till Småland och stannar till 4e augusti. Känns förvånansvärt skönt faktiskt. Vet inte varför. Blir sorgligt att inte ha simba där bara.

Kramisar, syns och hörs

Ungefär två och en halv timme härifrån finns något som får mig så lycklig.

London.

Tänkte skriva så långt först – skriva om pulsen, om människorna, om den lugna stressen, om bussarna, om museerna, parkerna och gatumusiken. De dyra priserna och hur det inte spelar någon roll. Om hur många böcker, sånger och filmer som nämner de platser jag har ramlat runt på, vikt mig av skratt på och utvecklats på.

Men hur beskriver man något man har en kärleksaffär med? Något som ger en fjärilar i magen?

Jag tappar mitt vett där borta och samtidigt bara växer det. Läser aldrig så mycket som när jag är där, pratar aldrig lika mycket med främlingar och blir aldrig lika inspirerad.

Nej för London gör mig pirrig i magen i all sin gråhet, sexistiska snubbar, jobbiga turister, höga priser och att de flesta klubbar och barer stänger vid tre på vardagar (</3). Känner mig som hemma där, till och med när jag inte känner igen en enda byggnad.

Och jag älskar många platser men London känns för det mesta bara lite bättre.

Till och med de kortaste grässtråna är somrigare i London.

Till och med regnet smakar bättre i London.

Till och med jag är lite mer värd att bli omtyckt i den där staden.

De var fantastiska. Det här var de kanske bästa dagarna och det var den bästa av de dagarna. 

Har aldrig varit så lycklig som när de klev ut på scenen och började spela.

Blev omkringknuffad mitt inom första stänglet, sammanlagt 55 000 personer stod och kollade på dem. Jag stod förlamad med handen framför munnen och tårar i ögonen för de inte stod långt ifrån. 

 

Det här är bandet som tröstat mig varje gång jag varit ledsen, peppat mig varje gång när jag gjort mig redo för fest, fått mig att tänka och fått mig att slappna av. De har fört mig samman mig med fantastiska människor och fått mig våga stå på mig själv. 

 

Älskar dem så jävla mycket, och i lördags såg jag dem live. Glömde allt som vara misär och kaos och tänkte bara att jag kommer aldrig kunna beskriva  vad jag känner just nu för någon.