"kanske"

Det är så mycket kanske-prat nu för tiden. Så många som säger "kanske är jag inte här i höst" - men för mig existerar inte riktigt det.
För att stanna i Eksjö är inget alternativ. Det är inte en chans i världen att jag gör det, jag vägrar. 
Jag går under om jag stannar här en jävla månad efter sommarlovet - att/om jag ens klarar sommarlovet här är ett mirakel. 
Nu ska jag kolla upp jobb i London. Om inte spanskakurs i Salamanca skulle funka liksom (men det gör det, det måste det göra). Jag längtar efter nya saker; nya klubbar, nya språk, nya danser, nya utmaningar, nya städer.
Nya personer för hjärtat att slå för (fastän de jag har nu är oh så fina och jag inte vill förlora dem för allt i världen).
adios amigos

nuvarande aktiviteter, lite Laleh, lite trötthet

Hej hej.
Här sitter jag och glömmer bort att plugga (fast inte egentligen),
lyssnar och peppar inför Hultsfred,
längtar efter festivaler i allmänhet (i sommar har jag tre alternativ att spendera mina pengar på: alt. A)Peace & Love, alt B)Emmaboda, alt. C)Mat),
precis skickat in lite information om mig själv till ett bolag som ska hjälpa mig att hitta stipendier så att jag kan plugga spanska och komma härifrån i höst
och hoppas på att få ett jobb i sommar (lutar åt nej).
Och åh, om Laleh kanske jag borde skriva! Hon var fantastisk såklart. Så virrig och gullig och framför allt så fabulöst duktig, men jag hatar mig själv för jag låter som en jävla bitter hipster när jag säger att det känns som hon har blivit lite för kommersiell. Ni vet, spelar egentligen bara sådant publiken vill höra och inte för sig själv - mest från nya skivan och de gamla klassikerna. Jag skyller på tv4 och fucking Så mycket bättre. Klart att hon förtjänar nya fans, klart alla förtjänar att upptäcka hennes fantastiska musik, men jag vet inte... känns lite jobbigt ändå.
"Skriver" en engelsk argumenterande uppsats mot monarki. Det går åt helvete. Vet ju att det är odemokratiskt och hela grejen, orkar bara inte riktigt få ner det på papper.
Orkar inte riktigt få ner någonting på papper för den delen (eller ah alltså datorn också).
Orkar inte riktigt livet när jag tänker efter.
Trånar efter pengar och förbannar det faktum att det är Sverige 2012 och att man fortfarande kan få stipendium bara för att man är adlig.

vad ska det bli av mig

Ohoj kamrater
Här sitter jag och glädjs över att det äntligen är helg igen.
Imorgon blir det Laleh med Wide - hurra, hurra för det! Hon är ju ingen hoppa-hela-natten-artist, men oh så bra med oh så mycket känsla.

psykologin bara ahmen kom igen annie plugga dårå för fan


haha, gjorde en undersökning när den här frågan dök upp. roligt, tycker jag, som blir tusen gånger mer lättroad när jag har saker att göra.
("en vän" hahahahahha)

franska nationella

hörövning: nlrdkvlkcklasacreloeuaksico (varar i ca 5 sekunder)
Répondre les questiones 1-3 
.
.
.
.
wtfh
alltså seriöst
svar på tre frågor inom loppet av fem sekunder
nej
bara
nej
.
men nu är i alla fall sista nationella gjort! hurra!

ska börja blogga mer nu jag lovar

Min dator är tillbaka! Vi älskar varandra mer än någonsin efter fyra dagar ifrån varandra. <3
(första photobooth-bilden.. minns det som det var igår)
Förlåt datorn att jag inte varit särskilt tacksam för dig den senaste tiden. Älskar ju dig egentligen, men när vi spenderar så mycket tid tillsammans blir det lätt att ta det hela för givet. Puss på dig.
.
Också puss på underbara Julia som jag har gått på promenad idag. Åh vad jag tycker jättemycket om henne. Det är så knasigt med vissa människor - hur man kan säga helt politiskt inkorrekta saker till dem utan att skämmas ett dugg.
Igår lekte jag lite med Kajsa, Towe, Sanna, Åkerblad, Jenny och Johanna - de är himla fina de också. Knasiga x1000 men det är ju också vad de finaste människorna alltid är. Igår var det också Sannas födelsedag - hurra för det! Hon är fin och underbar och varit en av mina närmaste vänner i evigheter nu.
puzz och kjamiz alla zötizar

drama(typ)

kan inte
orkar inte
saknar spanien
längtar bort
vill ingenting

RSS 2.0