bortsprungda katter ropar - BORTSPRUNGDA KATTER ROPAR TILLBAKS
Håkan, var är du? Jag behöver dig så mycket att det nästan skaver! Det bubblar liksom så mycket när du spelar. Människor som säger att han sjunger falskt, att han är dålig och inte musikalisk - de förstår inte. De har inte känt hur hjärtat bultar extra hårt bara för att han förstår så bra. Vad det än gäller så förstår han alltid. Att kritisera någons musiksmak så brutalt som Håkan Hellström-hatarna så ofta gör är omöjligt för mig. Och jag hatar att på något vis ställa mig över andra, säga att jag är bättre för att jag inte riktigt bryr mig om vad som är bra/dålig musik, ungefär på samma sätt som jag inte bryr mig om vad folk tycker är snygga/fula kläder. Olika saker tilltalar olika människor, känner ingen större behov av att kritisera någon för det. Tyck om vad ni tycker om snälla söta rara. Skit i vad andra tycker om snällare sötare rarare.
Och jag kan säga er det – är det någonting jag skulle vilja säga, till er ungdomar framför allt, så är det att vad folk än har sagt till mig om att jag inte borde göra det här – att jag sjunger dåligt och så där – så har ingenting spelat någon som helst roll. Jag står ju fortfarande här efter nio år: och ni är också här! Så så fel kan det ju inte vara.
Alltid, Alltid, för evigt och i all framtid, skola jag vara Håkanist.
Kommentarer
Trackback
