baraba

Jag packar.
Hylla efter hylla i min garderob börjar förändras till att bara innehålla sådana kläder jag inte ska ha med, kläder jag inte riktigt använder längre men inte haft hjärta att slänga. Har kvar två partyklänningar till stadsfesten men annars är det snart tomt tomt tomt på klassiker som topshop-klänningen med prickig kjol. Det ser sorgligt men vackert ut - det känns pyttelite sorgligt men allra mest vackert och fantastiskt och oh så nervöst, för det här innebär ju att jag åker flygplan ner till madrid om ungefär en och en halv vecka, det här innebär att jag börjar min nya skola om exakt två veckor och flyttar in i min nya (min första) lägenhet om två veckor minus en dag.
.
Jag skriver tack-kort. 
Tack-för-gratulationerna-på-min-student-kort och tack-för-de-här-åren-de-har-varit-fantastiska-och-ja-alltså-grattis-på-studenten-i-efterskott-kort. Det är mest tråkigt, men lite skönt att skriva det senare nämnda. Ibland behöver ord komma ut. 
.
Jag rensar min iPod på låtar,
för nu är de så många på datorn att min ipod bestämmer sig för att välja låtar själv och den har så exceptionellt dåligt omdöme att jag blir tvungen att göra det själv. Känns lite som att välja bort sina vänner, men rätt skönt också. Åh vad jag älskar den här totala förändringen med allting, till och med så små saker som vilka låtar man ska ha på sin musikspelare.

PS. Jag hatar sådant här. Är så jävla trött på alla skitdåliga vegetarianskämt. Vill ni inte äta vegetariskt gör inte det då, men sluta klaga på/håna oss för vi har inte gjort något fel. (Förutom alla radikalveganer som hatar allt vad köttätare heter.)

PS2. Min favoritFilip har flyttat nu. Åh det känns så himla tråkigt, blir så lissen. Han som är min bästa äkta-smålänningskompis ska ju vara inom räckhåll hela tiden och så är han ända bort i Arvika, Värmland och spelar saxofon (HAN ÄR SÅ HIMLA DUKTIG! Blir så jätteglad och stolt som en lejonmamma när han spelar.) när jag är ända bort i Spanien (så är väl lite mitt fel också antar jag). Dumt på det sättet.