baraba

Jag avskyr när folk lägger sig i mina angelägenheter. 

Avskyr det så oändligt mycket.

Ingen har någon jävla rätt att säga åt mig, eller ens ge mig hintar på, vad jag ska och inte ska göra för, åh det låter så omoget och inte vuxet överhuvudtaget, jag är vuxen.

Våga inte ens säga åt mig vad jag ska göra. Ingen har någon som helst rätt överhuvudtaget att bestämma över mig - inte någon kompis, inte inte någon familjemedlem, inte någon lärare eller klasskamrat, inte Pete Doherty eller Super Mario eller ens fucking Jesus har rätt att säga till mig gör ditt, gör datt. 

För mig har ingen rätt att bestämma över någon annan eller se på något någorlunda privat som är dennes om man inte får tillåtelse till det. (Undantag såklart om beteendet verkar såra denne eller någon i dess omgivning.) Man kan fråga om det, be på sina bara knän, men får man ett nej ska man acceptera det och gå vidare med sitt eget liv. 

.

.

.

.

.

.

fan vad det ska bli skönt att flytta.