till alla er som tror att jag inte pluggar här nere
ogrammatikisk del del 1 av 2
det här är inte menat som ett argt inlägg, inte ens som ett inlägg ni behöver läsa - bara lite hur det ligger till, lite som jag måste lätta från mitt hjärta:
okej, så många verkar ha fått uppfattningen att jag endast festar här nere, vilket såklart inte är sant. har - som sagt - så jävla mycket grammatik i huvudet för tillfället, och min lärare säger att vi är ju i grupp C1 nu, nu ska vi kunna all grammatik flytande. men varför skulle jag vilja lägga ut fb-bilder när jag ser ut som ett vrak när jag har kul nästan hela tiden? tycker ju till och med om att plugga, men det är så väldigt svårt och mycket nu. bara för att illustrera hur sjukt jobbigt jag har det här ibland kommer här ett stört tråkigt inlägg så ni kan tycka synd om mig:
svenskan har - så vitt jag kan komma på på rak arm - fyra olika tempus där man ändrar infinitivet (grundformen) (jmfr. t.ex. svenskan futurum där det heter kommer att göra). alla böjningar av verbet är detsamma oavsett vem man talar om. I spanskan däremot är, oberoende av tempus, ordet olika beroende på vem man talar om. Detta är dock något man snabbt vänjer sig vid.
Inte nog med det.
Med undantag av"Ir a (infinitiv)", som innebär en väldigt snar framtid, ändras alltid infinitivet. Den här formen av futurum används dessutom ytterst sällan.
Spanskan har tio (inkl. imperativ, exkl. omedelbar futurum) olika tempus, bara i indikativ. I spanskan finns också konjunktiv, vilket inte existerar i svenskan, som man ska använda lite här och var. Konjunktiv är inte egna tempus, utan versioner av de "redan existerande" tempusen. Det finns bara fyra olika former av konjunktiv.
Grundtanken med konjunktiv är att man ska använda det när man inte är riktigt säker på saken. Givetvis vägrar spanskan - eller kanske snarare de romanska språken - att behålla den här tanken. Ex.: tro=indikativ, inte tro=konjunktiv.
När det kommer till Sannolikhet - som aldrig är riktigt säkert; ibland troligt, men aldrig säkert, vilket man därmed hade kunnat tro var konjunktiv - är det olika beroende på hur stor sannolikhet det handlar om. Här är ett ex. jag skrev för att jag själv skulle förstå:
- Om jag visste (redan nu) (men det gör jag ju inte -> subj.) vem som hade gjort det (ngn har ju gjort det = konstaterande -> indicativo - står fortfarande skyldig för det -> perfecto) skulle jag ha sagt det (men det är ju omöjligt för mig att just nu veta -> hipótesis - i nutid -> condicional simple), men jag vet inte (konstaterande -> indikativ)
Jag måste använda vissa tempusformer i förhållande till andra tempusformer som kanske inte fungerar i ett annat sammanhang och det är så förbannat mycket att att kunna det helt flytande känns helt omöjligt, i alla fall som det är nu. Vill minnas (kanske efterkonstruerat) att någon vän i tvåan (trean?) på gymnasiet sa sig kunna prata spanska flytande och jag vill bara påpeka att nej, det kunde du inte. Att ta sig runt är inte att kunna det flytande, och det handlar om så mycket mer än att hålla reda på två olika former av imperfekt. I trean hade jag gått igenom hälften, nä jag tror ta mig fan inte ens det, av alla tempus och jag stapplande ändå fram med indikativ av Pretérito imperfecto resp. Pretérito indefinido.
Spanska är skitsvårt ibland. Vad jag håller på med nu är så förbannat svårt att jag vill grina ibland för jag är inte van vid att inte kunna.
ogrammatikisk del del 2 av 2
Jag festar, skrattar, pratar och har så pass roligt att jag på riktigt inte tror att jag kommer ha så här roligt någonsin igen (mitt femtonåriga jag bah NEJ ANNIE GRANSNÄS ÄR DET ROLIGASTE DU NÅGONSIN KOMMER HA VARIT MED OM) men det är verkligen inte det enda jag gör. Jag har spenderat timmar i biblioteket på att lära mig vokabulär och hinner ändå med att umgås med vänner och supa mig full, men det är inte det enda jag gör.
Så bara så ni vet vad ni ger er in på om ni vill läsa i ett helt annat land än engelsk-/skandinaviskttalande:
det är skitkul. det är det roligaste som finns. det har fått mig att växa som person och att hitta/skapa mig själv lite mer tror jag. men det är också jättesvårt, det är också jättefrustrerande, när man kommit in en bit i språket och måste verka profesionell.
bara så ni vet liksom
puss och kram
Kommentarer
Trackback
