en ukuleleversion samt lite till om emmanuel

kamrater! om ni har glömt/aldrig visste så är det så här jag låter när jag är lite hes och sjunger en av mina favvis-Bob Dylan-låtar. finns ju faktiskt de av er som har sagt att jag är lite duktig på det där med musik - hoppas att ni inte blir besvikna och ångrar ert uttalande.
 


(fan, jag måste verkligen träna på att spela ukulele, låter så himla amatörmässigt. saknar mitt piano, mina fingrar är superlångsamma nu för tiden, känner mig som en gammal tant när jag skriver på tangentbordet. springer ju nästan snabbare.)
 
 
 
ps Min bästa brasilienare=Emmanuel åkte idag. Fy fan vad sorgligt, hatar det. Igår festade vi för kanske sista gången någonsin och trots att det är ett enda blurr är ett minne extra tydligt: En stor grupp av killar går bakom oss och sjunger La bamba (JAG ÄLSKAR SALAMANCA) och Emmanuel bara bestämmer sig för att haka på, leder den här stora gruppen medans han dansar och sjunger högt. Dessutom har han sin Salamanca-flagga över ryggen. Hahahahhahahha vet inte om det är roligare när man känner honom, men gud vad jag gillar den killen. saknar honom redan, han är ju en av mina knasigaste. 
ps2 har en känsla av att jag gjorde/sa något dumt igår och bryr mig inte ett enda dugg - är inte det den bästa av känslor?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0