baraba

Idag var en sorgens dag - Patrick tog nämligen en taxi till Madrid och lämnade Salamanca, så jävla jävla trist. Grinade för hallå så här ligger det ju till: 

Patrick är min kompis, rumskamrat och bror. Vi har i nästan två månader varit kring varandra i princip tjugofyra sju, om en vecka försvinner han från Salamanca och jag vet inte vad jag ska ta mig till utan honom. Patrick och jag har verkligen en syskonrelation, det säger vi och det säger alla andra. Det är han och jag som är så olika men ändå alltid står på varandras sida. Det är han och jag som pratar om allting mellan himmel och jord, och under och över det, när vi står och lagar spagetti i köket. Det är han och jag som blir fullast på fest och det är vi som sitter uppe hela natten, röker och kollar på South Park. Han är, när jag tänker efter, en av mina absolut närmaste vänner, inte bara i Salamanca. Patrick är på riktigt min bror från en annan mor och jag får lite ont i hjärtat av bara tanken på att han åker om en vecka. Jag kommer sakna honom så himla mycket.