baraba

Victoria är troligtvis min finaste här. Hon är rolig, smart, fantastiskt söt och så sabla omtänksam att jag ibland kan undra om hon är på riktigt. Vi sitter ihop. Vi går på alla fester tillsammans och har alltid kul (peppar peppar), vi pratar om precis allt, och när något har hänt förbannar vi det, eller så glädjs vi åt det, tillsammans. Vi träffas varje dag, för om vi inte skulle göra det hade det känts så konstigt, så fel. Vi skickar sms mitt i natten om minsta lilla har hänt, alltså ni vet sådant där som inte verkar vara så viktigt för andra men är viktigt och stort för en själv. Och vi bryr oss om de där småsakerna. Vi diskuterar viktigheter och oviktigheter, tonårsproblem och globala problem, fina pojkar och människor som sviker.

Hon är kanske den mest fantastiska av alla jag känner, så jävla bra på alla sätt och vis och vetskapen om att jag om mindre än två månader inte kommer få träffa henne varje dag gör så himla ont.