baraba

Jag vet inte jag. Kanske ska den här bloggen handla om böcker egentligen men ärligt talat så är det skitsamma. Måste liksom få ur mig det här på ett lagom offentligt ställe.

.

Alldeles nattsvart i framtidstänk fastän jag vet att jag måste bestämma mig snart.
Måste göra så mycket mer förresten. Måste plugga. Måste skaffa jobb. Måsta gråta, måste förstå, måste skratta, måste lära mig säga nej, måste sluta bete mig så jävla dumt som jag gör ibland. Ofta.
Men måsten gör inte alltid vanor så lätta att ändra på. ‘Måsten’ har blivit så tomt i min bok, ett ord utan mening, för jag säger det varje dag.
”Allt löser sig”, säger jag när jag klappar en ledsen kompis på axeln. Men om det inte gör det då? Tänk om jag bara fortsätter gå runt i den här jävla misären, den här jävla röran av tanketrådar som snurrat ihop sig alldeles.

.

Tjugohundraelva har varit ett bra år i alla fall – kanske mitt allra bästa. Så svårt att nämna allt, men har fått så många fina nya vänner som förstår mig till 110 procent och får mig att förstå lite bättre också. Luxemburg med orkestern som var så exceptionellt fint. Astrid Lindgrens värld, kaffe i vårsolen, konserter. Åh, konserter, vad jag älskar er! Att stå så nära att känna pulsen slå i hela kroppen! Du-dunk du-dunk du-dunk. Tillsammans så är vi alla ett, glädje, sorg, besvikelse, hopp. Vi känner alla samma och då blir allt lite lättare ändå.
”Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaks till dig”, sjunger Håkan och jag tänker ”Indeed som fan, Håkan, min vän” för jag vill vara tuff när det gör ont. Vill säga att jag förtjänar någon bättre (även om jag kanske egentligen inte gör det). Det fina är att de vänner jag har nu hjälper mig att bli lite tuffare. Lite modigare. Lite mer mig själv kanske man kan säga. Åh, jag älskar ju er. Puss puss puss mina fina. Puss Håkan Hellström också för den delen. Puss musik.
Mer då? Hångel, alkohol, cigaretter, dans. Inte så illa det heller, och min lever eller mina lungor eller mina njurar eller ah hela kroppen egentligen protesterar högt för

hallå Annie, alkohol är inte bra för dig, och inte nikotin heller! Du gör så dumma saker då och förresten dör du i förtid och det kommer göra så ont i framtiden, du vet ju det.

Men jag bryr mig inte, för jag vill dansa, vill hångla, vill våga. Alkohol hjälper då, och cigaretter hjälper faktiskt en varm natt när allt känns helt åt helvete.
.

Puss och kram och gos på dig 2011. Att vara arton äger, det här året har ägt, jag har ägt det här året. Det har varit mitt år. Jag har skrattat och jag har gråtit och jag har skrikit högt och viskat tyst (fast inte så ofta) och jag har kramats och jag har vägrat och jag har tröstat och jag har blivit tröstad och det har varit en sådan jävla berg-och-dalbana, men en bra en.
Det finaste är att 2012 ska bli minst lika bra. Fabulöst bra. Hurra hurra, nu rockar vi det här året också.