qué
För tillfället mår jag sådär.
Äter nästan ingenting för att jag inte har råd (och ger då £10 till en främling för att hon grät och sa att hennes pojkvän precis hade slagit henne. Tänk om hon ljög liksom, tänk om hon bara hittade på sitt namn och adress. Och jag som inte ens tror på karma, vad fan får jag ut av det i så fall?),
och någon har lämnat mig och det känns så jävla, jävla jobbigt,
jag saknar många och mycket och jag ryser av tanken på att snart komma tillbaks till Eksjö; fast vart ska jag annars fara sen när våren är slut?
måste växa upp nu, vet det, men vill liksom inte. Vill mest bli omhållen och bortskämd.
Då är det en sådan himla tur att man har fina vänner - framför allt Linnéa, som spoonar en hela natten när man ligger och skakar av gråt.
Hon alltså. Som bara är helt fabulös på alla sätt och vis och jämt och aaaaaaaahhh. Vi bara vi!
Vad ska jag göra utan henne?
Svar: Vet inte.
här tappade jag bort min mobil. rest in peace <3
här har vi skrivit kärleksförklaring till varandra med läppstift på Rhythm factory's toalettspegel
Här är vi spexiga. Jag är ev. en katt.
Här är vi ett svårt indieband från -97, vars skivor aldrig blir köpta utan blir dammiga längst bak i affären. Vi skriver bara sorgsna texter och förbannar allt som är vanligt och procedur.
Här är vi ett svårt indieband från -97, vars skivor aldrig blir köpta utan blir dammiga längst bak i affären. Vi skriver bara sorgsna texter och förbannar allt som är vanligt och procedur.
PS Här kommer lite sen-uppdatering, hade inte lagt ut det här inägget i förrgår. Jag mår bättre igen. Det är sol och vår i luften, ska på picknick med Linnea, har arbetsintervju på torsdag (håll tummar och tår), har mat i skafferiet och kirrat kort för 24-timmars-biblioteket tio minuter ifrån mig. Livet är en sådan förbannad berg-och-dalbana, är det inte det?
Kommentarer
Trackback
