jag tänker på oss ibland
Jag tänker på oss ibland.
Tänker på vad vi var, på om vi var, på vad vi hade kunnat bli, på om vi hade kunnat bli.
Men allra mest tänker jag på hur han kanske är med någon annan nu. Jag måste det, för att inse det, för att acceptera det.
Och vet ni?
Det går faktiskt.
Och kärleken kan skava, den kan bränna, den kan spotta på en, ärra en och göra så jävla ont.
För kärleken kastar ner en på marken så man ligger där helt hjälplös, och den kan göra precis den vill med en, och varesig man vill det eller inte så är man alldeles ensam.
Men så kan den sluta.
Och kanske är man skavd, bränd, spottad på och ärrad. Men man börjar resa på sig.
Det går faktiskt.
Kommentarer
Trackback
