hem
Vet ni?
För första gången sedan jag var tretton eller något sådant längtar jag hem. Alltså hem-hem. Till min familj. Till mammi och pappi och till att bli omhållen(!!!!!!!!!!!!!!!!) och till propra måltider och till mina syskon och mina syskondöttar och mina hundar och till att sätta mig och spela instrument när och vart jag än vill och till Smålands-sommar.
Att vara pank i en främmande stad när man aldrig levt ensam "på riktigt" och inte träffa sin familj på fyra och en halv månad känns just nu väldigt jobbigt.
Just nu känns det bara väldigt jobbigt att vara ensam överlag.
Jag vet inte, kanske bidrar illamående och sjukdom till ledsenheten.
Mår i alla fall rätt krasst för tillfället - tur att man har fina vänner i alla fall.
För första gången sedan jag var tretton eller något sådant längtar jag hem. Alltså hem-hem. Till min familj. Till mammi och pappi och till att bli omhållen(!!!!!!!!!!!!!!!!) och till propra måltider och till mina syskon och mina syskondöttar och mina hundar och till att sätta mig och spela instrument när och vart jag än vill och till Smålands-sommar.
Att vara pank i en främmande stad när man aldrig levt ensam "på riktigt" och inte träffa sin familj på fyra och en halv månad känns just nu väldigt jobbigt.
Just nu känns det bara väldigt jobbigt att vara ensam överlag.
Jag vet inte, kanske bidrar illamående och sjukdom till ledsenheten.
Mår i alla fall rätt krasst för tillfället - tur att man har fina vänner i alla fall.
Mina fina, fina syskon, min fina, fina familj. Ska börja fingra på ett inlägg om dem bara för att de är de och inget är viktigare.
Okej gråter nästan nu. Fan.
Okej gråter nästan nu. Fan.
Kommentarer
Trackback
