baraba

Vi träffas igen och dricker varm choklad och det är precis som innan; minus kyssarna och händerna som rör varandra och låtsas att det är av misstag.

Nu gör han så med någon annan.

Och vi skrattar och pratar och han är ännu finare än jag minns honom -

men nu får någon annan njuta av alla de där småsakerna som gör honom till honom.

"Vi syns när vi är i samma land igen", säger han när jag tar District Line och han tar Victoria line och jag säger ja men såklart att vi gör, fastän jag vet att det inte är sant: att jag nog inte kommer se honom igen.

Skrattar, ler och vi kramas hejdå och för en gångs skull går vi inte hem tillsammans - för en gångs skull ger vi inte ens varandra en liten puss - för en gångs skull är det inte ens tillstymmelse till VI.

Sväljer klumpen i halsen och sväljer den igen när han inte ser mig längre. 

Sväljer den ännu en gång när jag sitter på tåget

och på det andra tåget

och sen är jag hemma och låter den komma upp. 

Får en gratis mango på ett 24-timmarsställe för att de ser att jag är ledsen.

Och jag tänker Nog nu