baraba

Hörrni - 

det här med att kasta tårta på folk; vad känner ni?

 

Min spontana känsla var hahahahhahahahhahahahahhahahahha

min andra känsla var att nej, det är ju inte alls roligt. Inte klyftigt eller taktiskt. För vi har ett främlingsfientligt parti i vår riksdag, ett parti som har kommit in på grund av okunskap, sympatiröster, och otillräcklig invandringspolitik från andra partier. En tårta hjälper inte, inte två, tio eller hundra, för att bli av med den här gruppen. 

 

Elakhet sprider elakhet, och vi kan inte sjunka lika lågt som människor som inte anser att alla är lika mycket värda. För det funkar inte, det gör inte det, det har precis motsatt effekt mot vad det ska. Gudarna ska veta alla gånger jag har velat förudmjuka någon (och alla de gånger jag har gjort det), men ju mer man tänker på det desto mer fattar man att det inte funkar. 

 

Sen så har vi det här med yttrandefrihet, och att man kan diskutera huruvida SD kränker andra (det tycker jag), för då blir ju inte deras yttrandefrihet på den fronten legitim; men som det är nu har de en rätt att stå för sina åsikter utan att själva bli kränkta eller nedtystade. 

 

Vi kan inte kämpa emot rasism med tårtning, hur lockande det än kan kännas. Vi kan kämpa emot det med hjälp av kunskap, kärlek och genom att stå på motståndarsidan. Vi kan kämpa genom att skrika, genom att kasta fram mördarargument, och med oändligt mycket tålamod. 

 

Helt enkelt: älska mer. Hat skapar hat; och tårtor i ansiktet ändrar tyvärr inte det faktum att ett främlingsfientligt parti är det tredje största partiet i Sverige.