baraba

det är så tillfredsställande när ens lärare säger "bara för att det står i er lärobok betyder det inte att det är rätt".

när de ber oss ifrågasätta, säger BRA när vi säger NEJ och jublar när vi frågar varför - det är så otroligt. 

och jag tänker på hur mina forna lärare har sagt "men om du kollar på sida 134..." och "ja men det är bevisat" men mina nuvarande säger att så här tycker den här författaren, men inte alla, aldrig alla. 

 

det var ett så härligt uppvaknande när min lärare första dagen på universitet sa att "demokrati är bara det minst dåliga av system, sägs det" i kontrast till en annan lärare jag hade haft som hade sagt att demokrati är bra bra bra x10000 och med diktatur finns det inga fördelar.

 

Jag älskar det. Jag älskar att spotta på systemen, att säga men fattar ni inte ni gör visst fel varför kan ni inte se flera sidor?, älskar att se fel men också rätt, älskar att fråga varför och få veta. 

 

 

Men det är så himla svårt. På riktigt. Jag, som på gymnasiet insåg att hallå jag behövde ju inte kämpa alls, var ändå bland de bästa i klassen, är plötsligt inte längre i den positionen. Jag läser samma mening om och om igen men fattar inte ändå tills jag läser den för tionde gången och bara "jahaaa". 

"Man kan liksom inte bullshitta sig igenom universitetet", säger min kompis Christopher och jag vet att det är sant men försöker ändå och öppnar blogg.se istället för att läsa samma stycke för åttonde gången.