MR
Fan hörrni, jag är så trött.
Jag är trött på att vara pedagogisk.
Jag är trött på att försöka se något positivt i allting (obs aldrig vart bra på detta).
Jag är trött på att vara arg.
Jag är trött på att förstå, på att förklara, på att ha tålamod, på att se över saker, på att tänka "det kunde varit värre".
Jag är trött på att försöka få folk intresserade och lite sugna på att kämpa för sina egna och andras rättigheter. Jag är trött på att vilja skrika "men är ni inte ARGA då?"
Åh denna eviga kamp att ständigt behöva förklara sig, och åh denna ännu jobbigare kamp att behöva förklara andra.
Jag tänkte skriva något om Blondinbella men jag orkar inte. Är så slut på hennes tjat; har aldrig gillat hennes blogg eller åsikter och kommer så troligtvis aldrig heller göra. Så egocentrisk - om det inte händer henne kan det ju inte heller hända någon annan. Kvinnan tänker ju inte längre än näsan räcker. Eller jo, bra på att driva företag är hon i alla fall yada yada *reser mig upp* *applåderar* *busvisslar* *torkar bort en tår*
Jag är trött på att bli besviken på mänskligheten, för att låta dramatisk. Vi slåss och krigar och våldtar och sårar och friar de som våldtar och vi misshandlar och torterar och skriver på namnlistor så att romer blir tvungna att fortsätta på i kartonger och vi röstar in rasistiska partier i riksdagen och vi dömer och mobbar och fryser ut etc. Försöker sitta uppe hela natten och läsa konventioner som får en att tänka men det här är ju en självklarhet!, eller skriver inför seminarium som handlar om indirekt och direkt diskriminering.
Man skulle blivit bra på matte eller något istället. Gått på LTH. Syssla med något självklart.
Näe, istället är jag dum nog att sänka ner mig i det här jävla det-finns-inget-rätt-eller-fel-träsket. Idiot.
