Typiskt tjejer
När jag var yngre (och förmodligen också nu för den delen) och jag och mina vänner gjorde något dumt mot varandra så sa alla att
oroa dig inte det är så tjejer gör. Det är så ni är i den här åldern.
Och det är kanske sant. Kanske pratar tjejer mer bakom ryggen än killar, kanske säger vi generellt sett att inget är fel fastän det märks att vi tycker det. Kanske är det sant att vi inte erkänner att vi är avundsjuka i samma mån som killar gör, kanske hugger vi oftare vänner i ryggen, kanske låtsas vi mer.
Jag vill inte snacka skit eller så, men alltså…
Men om det är så - om vi låtsas mer – varför är det då så?
Är det någon slags ersättning för kuken män har? Eller något som ingår i äggstockarna? Livmodern? Fittan?
Men alltså, jag bryr mig inte.
Eller kan det bero på något annat?
Till exempel att kvinnors åsikter alltid har blivit nedsedda på och inte tagna på allvar. ”Har du mens eller?” hit och dit. Eller att vi är rädda för att bli kallade glåpord om vi står på oss själva. Eller är vi så pass rädda för att bli ensamma en stund, så pass övertygade om att vi är för svaga för att klara oss, att vi föredrar att inte möta direkta konfrontationer.
Men lägg av, jag lovar, det är inget.
Fast vet ni, kanske är det där döljandet av ens riktiga åsikter inget som ingår i det kvinnliga könet; inget som är typiskt tjejer alls.
Killar kanske inte gör det här i samma utsträckning som tjejer, för att de är säkra på att de alltid klarar sig.
Kanske är det inte alls en egenskap, det här som är sagt vara typiskt tjejer, utan bara ren rädsla.
En tanke bara.
