hej igen
En skarpsynt vän påpekade att jag aldrig skriver längre.
Saken är den att jag inte har något att skriva om. Jag, som vanligtvis är så full av känslor, känner ingenting. Jag har tusen gamla texter men nästan alla handlar om kukar och handlar de inte om det är de bara skitskrivna. Och jag är så jävla TRÖTT på att det alltid alltid ska handla om män. Jag vill inte stå för de där texterna på ett tag.
Vissa säger att feminister är feminister för att de vill suga hur mycket kuk de vill utan att bli kallade slampor. Självklart handlar det om kukar; självklart handlar det om män. Det gör det ju alltid.
Min vardag går på rutin. Jag flyttar snart, försöker packa ihop. Ska städa. På fredag är det sittning med revolutionstema - jag ska vara industriella revolutionen tror jag.
Jag känner ingenting för någonting. Jag är inte ledsen, inte arg, inte trött, inte pigg, inte besviken, inte glad. Jag hatar inte mitt utseende som jag gjorde förr. Jag får inte hjärtklappning när en vän säger att en kille jag en gång var lite intresserad av kanske kommer på hennes fest, men jag blir inte stolt över att jag inte får det. Jag längtar inte efter något, är inte säker på något men inte heller rädd. Inte motiverad men inte heller omotiverad. Jag är inte sugen på långa kvällar jag inte kommer ihåg och cigarettluktande fingrar men samtidigt är jag det visst.
Inte förvirrad men minst av allt är jag säker.
Vet inte hur man hanterar sådana här icke-känslor. För svårt.
Kommentarer
Trackback
