.

Det händer på nytt och på nytt och på nytt och så jävla många gånger om att jag inte har nog med fingrar för att räkna det. 
Det bara händer jämt och hela tider och jag är den svagaste människan på jordklotet som fortsätter gå tillbaks. Jag dissar alla män för honom, smyger iväg, säger att jag måste göra någonting. Fan alltså; det här med att vara så svag att man måste luta sig mot garderoben för att överhuvudtaget kunna stå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0