2012-2013
Åh alltså jag hittade en text jag skrev nästsista januari om året som var. Nu får ni läsa den pga ännu inte för sent. Det är ganska långt, men också ganska intressant
Vet ni vad det bästa med 2013 var för mig?
Att jag blev så mycket mer bekväm i mig själv. Och det är så konstigt vad som kan hända på 12 månader; för jag började året med att halta hem från Eksjötorg, vandat in i misär från någon slags undergångstristess, men firade ut det på en strand på Waihiki.
Det är så konstigt, hur lite man vet.
För jag var bästis med människor jag inte längre känner, och nu är jag nära människor jag inte kände då.
Och i januari köpte jag en enkelbiljett till London och flyttade ihop med en blond ålänning som fick mig att brinna lite mer för livet, och som skedade mig en hel natt när jag brann för en kille som inte brann för mig. (<3 elskar daaaj)
När det blev februari kom Cornelia (<3 daj oxå) till London och sa att hörrudu nu borde vi träffas för det var så länge sen sist. Så det gjorde vi. Och vips så hade en bunt linköpingsbor/fucking livsgenier kommit in i mitt liv - jag saknar dem rätt så himla mycket.
I april bodde jag på ett vandrarhem och en kvinna sa att jag var en förebild för unga kvinnor.
Så flyttade jag till Lund fastän jag hela mitt liv tänkt Uppsala. Något jag aldrig trodde skulle gå bra gick faktiskt bra. Och hösten gick så himla snabbt och plötsligt satt jag på ett plan på väg till Auckland för att spendera två veckor med en bästa vän som jag står på samma plan som.
Förra nyåret skrev jag att inget år skulle toppa 2012 - och kanske är det sant. Jag tog ju studenten och fick flytta hemifrån. Jag spenderade en hel höst i Festens tecken och vänner som stod så nära att vi nästan blev ett. Men 2012 var också året jag var hopplöst förälskad i en kille som nog tyckte jag var lite jobbig när det kom till det, året jag grät på nästan varje svensk fylla; såg på höga höjder och tänkte att nej fan nog nu nu hoppar jag jag orkar inte längre, året jag vilseledde en kille som var övertygad om att jag var hans livs kärlek så himla hårt, året jag använde Spanien som en fristad och slags flykt från mig själv till ett annat själv,, och det var ännu ett jävla år då jag tänkte och kände så himla mycket men aldrig vågade göra.
Jag skrev inget om det förra året. "Man ska komma ihåg det bra", säger ju folk jämt, och det ska man såklart, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg det jobbiga också.
Och man får inte tänka att något för alltid kommer vara på första plats för inget och ingen är utan skavanker. 2012 var på många sätt ett fantastiskt år i mitt liv, och kanske framför allt så var det ett avstamp - inte bara från Eksjö, utan också från mig själv. Började växa snabbare, i en annan riktning. 2013 var inte ett avstamp på samma vis. Det var på vissa vis ett skitår, på flera vis ett himla fint ett. Som alla år. Allra mest handlade det om att växa. Som alla år. 2014 kommer också handla om att växa, och alla år efter det också.
Kommentarer
Trackback
