baraba

Jag är ledsen.

Jag är trött, besviken, RÄDD och frustrerad -

men mest av allt så är jag ledsen.

 

Ledsen över att jag inte har någon ork kvar till att kämpa. Med skolan, javisst. Svårt att kämpa när man inte vill bli det. Framtida jobb, såklart, när man inte vet vad man vill bli. Eventuella talanger, absolut, för jag vet inte vilka jag har.

Men allra mest så är jag trött på att kämpa för rättvisa. På riktigt. Jag har ingen ork kvar. Inget tålamod till att förklara, ingen stark röst, inget jävla hopp om att vi någon gång kommer uppnå det. Jag suckar och jag är konstant nära att gråta för jag ORKAR fan inte. När ska det äntligen hända något? När ska alla komma till insikt att feminism är så jävla viktigt och alla människors lika värde något självklart? 

 

När lönar sig den här eviga kampen egentligen? 

 

Jag är så jävla ledsen kompisar

men jag orkar faktiskt inte. 

Jag vill ta bort min facebook för att slippa se, jag vill skapa ett eget litet land fritt från människor jag måste förklara saker för, jag vill förresten stänga av hela internet, jag vill inte se reklamskyltar, jag vill inte valvaka för att sakta se hur länder faller ihop, jag vill inte läsa nyheterna, vill inte vill inte vill inte. Jag har ingen ork till att bli upprörd längre. Jag har ingen ork kvar för att möta sanningen.

 

Tänkte egentligen börja skriva ett dokument med ett peppinlägg, säga hallå we can do it, lägga ut den här bilden: 

och bah "tillsammans är vi starka". Sen såg jag att en av mina nära vänner hade gillat M! på facebook och allt sprack.

Jag börjar på riktigt tro att seger i rättvisefrågor inte handlar om plötslig förståelse, utan bara om vilken sida som tröttas ut först.

Och just därför är jag ledsen.

För om jag känner att jag börjar tröttas ut, så kanske inte jag är den enda.

 

 

 

 

 

 

 

obsobsobs jag kommer fortsätta kämpa. fortsätta in i döden hehe. men det är så sjukt toksvårt ibland. så svårt att man inte kan sova  hela nätterna, att man är nära att gråta, att man tvivlar på allt. all eloge till de som vaknar varje dag och kan, och vågar, och har tålamod och ork,  att fortsätta kämpa för en rättvis värld. Jag är nämligen helt utmattad och har knappt ens börjat.