baraba

Jag har inte skrivit här på snart fem månader.

Fem månader?!

 

Livet har varit rörigt. Jag vet inte hur mycket mer jag kan utveckla det egentligen. När Emir dog försvann liksom den lilla stabiliteten jag hade kvar i skallen. Grät i Josephs och Elsas famn, kedjerökte, åt ingenting och sov i allrummet. Skrev till min vän att det här var första gången jag lyssnade på musik och gick längre än från allrummet till mitt rum på fyra dagar och tyckte det var bra jobbat. 

Sen så reste jag mig upp. Lite grann. Inte för att jag ville, utan för att jag var tvungen. Inte för att jag var stark, utan för att jag inte hade något annat val. 

Fick epilepsianfall, sov hos G och berättade om detta och om Emir och han kallade mig dramatisk.

 

Insåg hur strikt och faktamässig jag blir så fort jag är ledsen. Lättare att få faktan uppradade och förstå dem än att rada upp egna känslor och förstå dem.

Och nu då?

Är en jävla känslobomb för att vara helt ärlig. Var med en snubbe med flickvän. För sjunde gången. Eller var typ? Jag vet inte ens? G är arg av oklar anledning - jag har väl gjort något fel i vanlig ordning. Blir girig och vill ha honom, bara för att han inte är upp över öronen för mig längre. Något fel är det ju på mig i alla fall, så mycket kan vi konstatera.

 

Men framför allt: Det har brunnit i Eksjö. Det är helt bisarrt. Jag är så tacksam över att jag inte drabbats på ett värre sätt än att en väldigt tydlig del av min hemstad försvunnit, men det känns ändå helt skevt. Vet egentligen inte vad jag ska skriva mer än att jag är så ledsen för de berördas skull. Om jag blir påverkad av det kan jag inte ens föreställa mig hur ni mår. Tänkte egentligen skriva längre om detta men så bara... ingenting.

 

 

 

Nu ska jag skriva tenta eller något sånt.